ATT NÅ ÄKTA GLÄDJE (en text vi skrev 2017)
Hur kan vi nå vårt djupa inre när ytan har frusit till is? Hur kan vi både känna och nå glädje när den yttre fasaden hindrar oss från att våga bryta loss och känna inåt?
Vi sitter tillsammans i ett stilla, varmt ljus – en plats där tiden tycks stå stilla och där varje andetag känns mjukt och närvarande. Jag vänder mig mot Nikodemus, min far och vägledare, och frågar:
– Hur kan jag lära mig att tolka glädje? Hur kan jag förstå mina egna känslor, inte andras?
Nikodemus ser på mig med en blick fylld av både visdom och ömhet. Hans röst är lugn, nästan viskande, när han svarar:
– Först, mitt barn, måste vi förstå vad känslor som glädje egentligen är. Det är lätt att tro att alla vet vad glädje är bara för att vi ser dem skratta, men glädje är mycket djupare än så. För att verkligen förstå glädje måste vi först lära känna våra egna inre känslor – de känslor du redan som barn tryckte ner och aldrig tillät komma upp till ytan. Ju längre vi låter känslor ligga gömda i vårt inre, desto svårare blir det att lyfta fram dem igen. Därför behöver vi förstå varför vi tryckte ner dem från början. Var du rädd? Och varför?
Jag känner hur minnena väcks till liv, och svarar tyst:
– Jag var rädd att någon skulle göra sig illa. Jag var rädd att efter ett bråk skulle allt eskalera, att stämningen aldrig skulle släppa taget om min själ. Den känsla som blev kvar efter ett bråk var ofta mer plågsam än själva bråket. Jag stängde in mig på mitt rum, stängde av mina känslor och tryckte ner dem för att det gjorde så ont. Men varför gör vi så? Varför kan vi inte bara släppa det som sker?
Nikodemus lutar sig närmare, som för att omfamna mig med sin närvaro:
– Barn älskar sina föräldrar, Ulrika, oavsett om vi förstår det eller ej. De vill inte att något ska hända dem. Som barn har vi inte heller lärt oss om bråk, och vi kan inte förstå varför det sker. Det påverkar hur vi hanterar situationer, ofta på fel sätt. Eftersom vi inte förstår, tar vi med oss detta oförstånd in i vuxenlivet och fortsätter att hantera situationer som vi gjorde som barn – vi trycker ner känslorna och agerar därefter. Därför behöver vi lära oss att förstå varför vi agerar som vi gör, och varifrån allt bottnar.
Han låter tystnaden vila en stund, innan han fortsätter:
– Ulrika, vet du på riktigt hur glädje känns?
Jag tvekar, känner efter:
– Nja, jag tror faktiskt inte det. Det är väl en känsla där man mår bra och livet fungerar?
Nikodemus ler milt:
– Ja, men här beskriver du yttre faktorer, och det är just det vi menar. Barn som växer upp i en dysfunktionell miljö har ofta svårt att förklara vad glädje är och att beskriva de inre reaktionerna när vi känner glädje. Förstår du?
Jag nickar, lite skamsen:
– Ja, det är klart. Inte konstigt att jag har svårt att nå mina inre känslor och känna glädje om de ligger nedtryckta.
– Men vad är glädje för dig, Ulrika?
– Glädje för mig är att skratta med vänner, ha ett arbete där jag trivs, åka karusell på tivoli – att göra det jag tycker är roligt.
– Det är sant, men även här beskriver du yttre faktorer. Jag undrar: hur känns glädje i ditt inre, i kroppen?
– Det känns som något härligt som pirrar i kroppen. Att jag vaknar utvilad efter en god natts sömn.
Nikodemus ser på mig med förståelse:
– Ulrika, jag vet att du har svårt att beskriva vad äkta glädje är, och jag vill inte plåga dig. Ditt oförstånd att känna äkta glädje har påverkat dig hela livet. Det du beskriver är de yttre faktorerna, inte glädjen i sig.
Han låter orden sjunka in, innan han fortsätter:
– Glädje är den inre känsla du når när du har uppnått något bra, när du blir stolt över dig själv och även kan glädjas åt andras framgångar. Glädje speglar hur vi ser på oss själva, inte bara vad vi har åstadkommit. Många, precis som du, förklarar vad som sker när vi känner glädje, men inte glädjen i sig. Det är därför viktigt att vi lär oss om glädje på rätt sätt för att kunna gå vidare.
Jag känner hur en sorg rör sig inom mig och säger:
– Jag hade väldigt svårt att känna glädje efter min examen. Varför kunde jag inte ens då känna äkta glädje, något som de flesta är stolta och glada över?
– Din glädje försvann eftersom du aldrig fick gehör för din prestation. Ingen sa grattis eller gav dig en present. Istället tryckte de ner din prestation med ord som: ”Du fick ju ingen titel!” eller ”Det där har du fått hjälp med, det är för bra för att vara du!”. Återigen förmörkades din bragd, och du åsidosattes av andras ord. Det är därför så viktigt att vi lär oss att känna inåt, och även hur andra påverkar oss. Istället för ett grattis blev du nedtryckt, vilket påminde dig om tidigare erfarenheter och du kände dig återigen värdelös. Att aldrig duga, oavsett vad man gör, är en tung börda. Men här finns också en lärdom: att lära sig vara stolt över sig själv, oavsett vad andra säger.
Jag frågar, nästan viskande:
– Men varför gör andra så, trycker ner och tar ifrån någon glädjen över det fina arbete de gjort?
– Ofta för att de själva inte förstår. De har, precis som du, inte fått lära sig om livet och självuppskattning, och ser därför på andra på samma sätt. Har vi inte lärt oss, eller ser hur andra lyckas, tar vi till det enda vi kan – vi trycker ner andra för att vi själva inte förstår varken livet eller glädje.
Jag ser på honom, söker svar:
– Hur kan vi då lära oss att förstå äkta glädje?
– Att känna äkta glädje kommer inifrån. Det handlar om att vara stolt över den man är. Ofta ligger svårigheten i hur andra ser på oss, och vi dömer oss själva utifrån det och glömmer bort oss själva. Vi måste lära oss att älska oss själva för den vi är, då når vi också mer glädje i livet.
Han avslutar, med en mjukhet i rösten:
– För att nå äkta glädje behöver vi förstå varför vi har svårt att känna den. Ofta har vi som barn inte fått lära oss om glädje, eller så har vi blivit nedtryckta av nedsättande kommentarer, vilket påverkat vår självkänsla. Vi bygger upp våra känslomönster utifrån barndomen och fortsätter ofta på samma sätt som vuxna. Vi låter andra känna glädje, men inte oss själva, för det var så vi lärde oss som barn.
Så för att nå äkta glädje måste vi först förstå varför vi inte gör det, innan vi kan plocka upp känslorna från djupet. Om vi gör det för tidigt kan det förvirra mer än hjälpa. Därför säger vi: ”Du ska så innan du skördar. Du ska så och förstå, för av detta får du en bättre skörd.”
Om du inte förstår hur en blomma växer får du svårt att nå ett gott resultat. Du behöver förstå dess behov innan den kan slå ut i full blom. Så du kanske förstår nu hur viktigt det är att vi alltid lär oss den verkliga orsaken till varför glädjen trycktes ner, innan vi försöker lyfta fram den igen.
Nikodemus lägger en hand på min axel och säger:
Vi förstår din inre osäkerhet i denna fråga, och vi kommer att fortsätta hjälpa dig att utveckla detta vidare. Men till läxa nu har du att försöka förstå varför du har svårt att känna glädje och varifrån det kommer.
Vi älskar dig så. Kram, din far Nikodemus.
Copyright ©
Ulrika Skog 