Ulrika Skog

Mitt arbete som jordängel:

Min resa började 2006. Det var året då jag äntligen skulle lämna mitt gamla liv bakom mig. Jag minns hur hjärtat bultade av både oro och förväntan när jag packade ihop mitt liv. Det var nämligen inte bara en flytt hundra mil norrut – det var ett steg rakt ut i det okända. Redan då visste jag att jag aldrig skulle återvända. Jag ville inte heller tillbaka; jag var så innerligt trött på allt. Förändringen var därför efterlängtad och fyllde mig med en försiktig känsla av hopp.

Åren gick, och gamla, oläkta sår från barndomen började stiga upp till ytan, som om de väcktes till liv av stillheten omkring mig. Skogen blev min trogna följeslagare i läkningsprocessen. Den hjälpte mig att se det jag behövde möta och gav mig tillåtelse att släppa taget om det förflutna. Här fick jag äntligen vara i fred från människorna i mitt gamla liv, och den tryggheten blev avgörande för att jag skulle kunna påbörja min läkning.

Sakta men säkert förändrades jag, bit för bit. Jag kämpade, grät och gjorde allt jag förmådde för att läka. Samtidigt tornade ångesten upp sig som en virvlande orkan, och panikattackerna blev både fler och djupare. Sjukskrivning, samtal med terapeut och arbetsträning stod på schemat, men i stället för att hjälpa gjorde det mig egentligen bara sjukare. Jag kände mig alltmer uppgiven och vilsen.

Trots att jag befann mig i den djupaste avgrund fattade jag ett livsavgörande beslut: 2013 skulle bli året då jag slutade röka. Det var ett nödvändigt steg för att kunna gå vidare, och beslutet blev en vändpunkt som tände en stilla gnista av tillförsikt inom mig.

Efter två år började abstinensen och den invanda längtan efter cigaretter äntligen lätta något, och jag kunde fortsätta min resa. År 2015 var det dags för ännu en förändring. Någonting djupt inom mig kallade, lika starkt som den känsla som en gång fått mig att lämna allt. Jag förstod att tiden var inne för att börja gräva djupt i min barndom, hur smärtsamt det än skulle bli.

Fjärilen, ett program för människor som på något sätt vuxit upp i en dysfunktionell miljö, blev nästa steg. Där stod jag i ett rum tillsammans med många andra deltagare. Rädsla, skam och en djup osäkerhet kring varför jag befann mig där väcktes till liv. Det gjorde så fruktansvärt ont att möta känslor jag inte ens visste fanns inom mig, och jag var nära att ge upp allt. Men någonstans fann jag kraften att fortsätta. Hela denna del av min resa finns att läsa om i vår bok När änglarna tog vid. För det var just vad de gjorde: de tog över som föräldrar, plockade varsamt upp spillrorna av mig och hjälpte mig att resa mig. Det var också då jag för första gången kom i kontakt med min skyddsängel Nikodemus.

Medan min själ långsamt läkte började allt fler av mina medfödda gåvor öppna sig, som om ett inre ljus sakta spred sig genom hela mitt väsen. År 2016 öppnades min automatskrift. Det kändes som om universum självt viskade genom pennan; ord och budskap flödade fram och fyllde mig med förundran. Resultatet blev tre böcker. Den första var, som jag nämnt ovan, När änglarna tog vid.

När jag hade kommit en bit på min personliga väg och de första såren börjat läka kallades jag till ett nytt uppdrag. Min skyddsängel och jag skulle nu läka mer än elva generationer i min släkt. Det var en uppgift som hade tilldelats oss i andevärlden, eftersom många i vår blodslinje satt fast i sin utveckling, fångade i gamla mönster och oförlösta känslor. Därför behövde jag återvända till barndomen och fortsätta gräva djupt i min egen historia. För varje känsla jag läkte, läkte vi också våra förfäders känslor. Det var ett krävande arbete, men jag bar samtidigt en stark känsla av mening.

Under många år arbetade vi oss långt bakåt i tiden, genom lager av minnen och smärta, för att finna ursprunget till allt. Till slut fann vi oss stående i en liten by, långt före romarrikets dagar. Där fann vi roten till allt: förnekelsen. Den låg som en grundton under det som sedan följde. Vi vandrade genom historiens mörkaste salar och mötte allt fler, allt djupare känslor. Vi drog i tidstrådar som egentligen inte skulle ha funnits där, men de fanns – och vi hjälpte dem varsamt tillbaka till rätt plats. Sakta men säkert, led efter led, lyckades vi till slut frigöra många själar från deras bojor. Det fyllde mig med både lättnad och vördnad.

I dag står dessa dörrar öppna för många i min släkt, men den djupaste förståelsen för den egna resan måste var och en finna själv. Vårt arbete har inte befriat någon från den egna vägen, men det har gjort den lättare att vandra och öppnat nya möjligheter – dörrar som annars kanske hade förblivit stängda.

När vårt uppdrag var slutfört kunde vi lämna vår gamla blodslinje i andevärlden. Därefter tog en djup inre rening vid – en frigörelse som krävde att jag rensade bort allt från mitt gamla liv. Jag gick upp på vinden och tömde varje låda på minnen. Alla fotografier från barndomen fram till dess att jag mötte min man slängdes. Allt städades undan som en symbol för att jag var redo att ta nästa steg. Det var dagen då jag frigjorde mig från min släkt. På jorden ser jag mig inte längre som någons dotter, syster eller kusin; de banden finns endast på papper.

Jag kände en stark och befriande känsla av att äntligen få stå i mitt eget ljus.

När denna rening var fullbordad inleddes en andlig förflyttning hem till Andromeda – platsen där min själ en gång påbörjade sin resa. Det är där jag befinner mig nu, omgiven av mina nya ledsagare Kranto och Sahiri. Tillsammans har vi startat en ny blodslinje i Andromeda, och kanske känner du dig dragen till den. Om så är fallet är du kanske en av dem som en dag flyttar dit när din egen resa är fullbordad. Vi har förberett oss för att med värme ta emot dem som vill fortsätta sin utveckling tillsammans med oss.

Efter denna omvälvande inre resa tog livet ännu en ny vändning. Jag drogs in i en värld av telepati, där kontakten med kathremerna – galaktiska varelser som svävar ovanför oss i sina rymdskepp – blev allt starkare. Under djupa meditationer och stilla nätter kände jag deras närvaro, och min själ mindes ett tidigare liv som kathrem. Då bar jag namnet Kirla och levde på planeten Thrinica. I sex och ett halvt år har jag haft telepatisk kontakt med kathremerna, och ur denna nära förbindelse växte vår andra bok, Kathremer, fram.

När den resan nådde sitt första mål öppnades nästa dörr: min healingresa. Det var då vi startade vår YouTube-kanal, Jordängla healing. Med stor nyfikenhet och ödmjukhet fortsatte vi därifrån vidare in i nästa del av resan.

Medan vi arbetade med healing började nästa bok långsamt ta form. En man vid namn Petro trädde fram allt tydligare, och genom honom fick min roll som tidsresenär äntligen ta plats. Jag fick följa kathremerna och deras historia ända tillbaka till Orionkriget. Men resan stannade inte där. Mina kunskaper som tidsresenär växte enormt, och tillsammans med Petro gav jag mig ut på många uppdrag – en del fyllda av glädje och förundran, andra mörka och skrämmande.

Därefter kom drakarna in i mitt liv, och mitt liv som drakryttaren Conoria öppnades upp. Det är ett arbete som fyller mig med både ödmjukhet, kraft och djup tacksamhet. Jag känner hur drakarnas energi hjälper mig att lyfta andra och sprida hopp. Den delen av min resa går att följa på vår YouTube-kanal Conoria – Dragonrider.

Mitt ljus är ditt ljus

(Mitt ljus är ditt ljus är något min far och jag alltid säger till varandra i andevärlden).

Min far berättar om sig själv:

Vem är då jag, Ulrikas skyddsängel? Jag är Ulrikas urfader och var med när Ulrikas själ skapades. Andra är endast lånade själar.

Mitt namn är skrivet i stjärnorna, och det var där jag tilldelades namnet Nikodemus, efter den fina bragd jag utförde för många hundratals år sedan. Jag är Ulrikas skyddsängel och har stått vid hennes sida under många liv, men då hade vi inte den fina kontakt som vi har idag.

Jag har kommit långt även inom den andliga sektorn och har hjälpt många själar att utveckla sin mediala förmåga.

Jag bär alltid med mig min stav. Den använder jag både för att pusha, stötta och läka, och den ger helande krafter och för oss närmare Gud, vår allsmäktige fader, för dem som önskar. Jag är en rättfärdig man som kan verka stram i mina tyglar, men det är för att nå Ulrikas inre vrå med all kärlek jag har.

Min själ är gammal och vis, som en gammal man. Mina läror har varit många och många läromästare har delat med sig av sina kunskaper till mig. Bland annat har ärkeänglarna varit mina mentorer, men även Jungfru Maria, då inget är kärare i hennes ögon än att få växa och lära i Guds kärlek.

Vill du veta mer om mig – klicka på den svarta fyrkanten längst upp till höger (mobil) eller på Nikodemus längst upp (dator).

Gud vare med dig. Mitt ljus är ditt ljus

Citat: När änglarna tog vid

”Endast ett försök att dämpa smärtan, gör smärtan större än den var tidigare”

”Sanningen kom som en vind men landade som en sten”

”Om du möter det du räds och processar det, då kanske du inte längre räds det. Om du inte längre räds det, då återkommer det inte”

”Ska vi bemästra vår ångest behöver vi utmana dess konsekvenser”

Intresserad?

Vi ser gärna ett samarbete med andra, som delar vårt intresse. Se mina kontaktuppgifter nedan och ta gärna kontakt.

Arbeta med mig

Vi önskar inget hellre än att få sprida ljus och kärlek runt om i världen och försöka hjälpa dem som behöver våran hjälp, så kontakt oss gärna om intresse finns, att komma och föreläsa hos just er. Se mina kontaktuppgifter nedan och ta gärna kontakt.