
Texten nedan finns även att lyssna på på engelska på vår YouTube-kanal, Dragonrider. Där visas den som en video med bilder och animationer. Ulrika Skog – YouTube
En ny drake träder in i mitt energifält. Jag har aldrig sett honom förut, ändå finns det något i hans närvaro som känns märkligt bekant. Det är som att möta en främling – men bara nästan. Som om själen minns innan sinnet hinner förstå.
Han närmar sig och rör sig djupare in i mitt energifält. Där stannar han, mitt i min starkaste energi. Jag förstår ännu inte helt vad det betyder, men det känns som om kraften han bär nästan är densamma som min egen. Som om vi har samma ton, samma ursprungliga ljus – bara uttryckt i olika fysiska former. För det är vad han är: en drake i fysisk kropp, samtidigt ute på en astral resa.
Jag känner honom tydligare nu. Han kopplar in sig på min telepatiska förmåga. Den breder ut sig som förgreningar i energifältet och vibrerar i olika toner, som han fångar upp. Det är nästan som om vi skickar bilder mellan varandra för att berätta – men bilderna förvandlas till ord, känslor och inre visshet. Det är svårt att beskriva med mänskligt språk. I ett telepatiskt samtal handlar allt om frekvensmöten: två medvetanden som finner samma våglängd och där börjar minnas tillsammans.
– Mitt namn är Azantra. Jag kommer långväga härifrån, från en planet som människan ännu inte känner till. Kraften där är stark, ren och djupt förankrad i skapelsens ursprungliga ljus. Det är den kraften jag nu bär med mig till jorden. Jag har gjort många astrala resor hit tidigare, men inte i den tid som råder nu.
Som du känner är jag en drake i min fysiska kropp, på samma sätt som ni människor har era fysiska kroppar. Min uppgift är att färdas dit där osämja råder, där energierna har sjunkit så lågt att själarna ännu inte fullt ut förstår den astrala världen – den värld ni kommer ifrån, och som vi alla kommer ifrån. Det är därför jag har kommit igenom i dag: för att hjälpa till att förena det som har splittrats, oavsett om det sker i din egen närhet eller över hela jorden. Jag bär många tidslinjer i min själ, och dessa tidslinjer läker genom olika tidskoncept. Det är så jag arbetar: jag läker linjära tider. Det innebär att förena det som har varit med det som är, att öka förståelsen för det förflutna och sända kärlek till just den tiden genom mitt inre kraftsystem. På så vis läks banden däremellan. Vårt energisystem är uppbyggt på ett annat sätt än ert, och därför kan vi hantera fler och starkare energier.
– Varifrån kommer du? frågar jag nyfiket.
Hans blick möter min som en varm sommarbris. Hans ögon är blå som havets djup, och i dem finns ett lugn, som om hela stjärnhimlen vilade där.
– Jag kommer från ett stjärnsystem som ligger långt bortom ert. Vår del av universum syns ännu inte på era kartor. Men allteftersom fler av er närmar sig sitt sanna jag, kommer fler också att kunna lokalisera och koppla in sig på dessa energier. Planeten där jag bor heter Ankara. Den ligger mitt i stjärnsystemet, som en mittpunkt och en balansbärare för resten av systemet. Den finns långt bortom det ni i era kartor skulle kalla nordost – fjärran bakom allt, men ändå synlig för den som börjar förstå hur universum egentligen är uppbyggt.
Stjärnorna är många där – långt fler än hos er. De lyser starkare, klarare och med ett medvetande som bär oss alla. Vi lever inte bredvid stjärnorna. Vi lever i dem, med dem och genom dem. Kraften vi arbetar med förenar våra världar, och det är den kraften vi nu förmedlar vidare till jorden. Det är en gemensam kraft som lyser upp hela vårt stjärnsystem och öppnar vägar mellan det synliga och det osynliga.
Tiden vi befinner oss i förändras beroende på vilken resa vi gör. Tiden finns egentligen inte, och ändå sker skiften mellan olika epoker hela tiden, i olika höga dimensioner. Hos oss speglar dimensionerna inte färden på samma sätt som er uppstigning gör. De speglar snarare platser vi färdas mellan. Det är dessa platser som för oss till olika läror och olika världar. Vi färdas genom tunnlar, portaler och ljusströmmar, och stjärnorna vägleder oss alltid så att vi inte hamnar fel. De fungerar som en inre kompass. Så arbetar vi – alltid tillsammans.
På Ankara lever vi drakar i stillsamhet. Vi färdas mellan världar och bistår där vår kraft behövs. Det har varit en lång färd hit, genom de många tidskoncept som min själ behövde passera för att nå fram till dig. Men eftersom vår kraft är vidsträckt kan vi göra det. Vi bär eldens minne, vattnets djup, jordens stabilitet och luftens rörelse inom oss. Genom dessa element kan vi färdas utan att förlora vår kärna.
Vi vet att jorden nu befinner sig i en fördjupning av kraft, en form av uppbyggnad. Det är därför vi har kommit nu. Förutom att hjälpa och förena själar på jorden, bistår vi också jorden i denna fördjupning. Vi går in och förändrar de tidslinjer som får förändras, och därför kommer ni att uppleva en förflyttning. För många kommer det att kännas som att de fortfarande står på samma plats, trots att något avgörande har skiftat. Det beror på att förflyttningen sker inifrån. Vi lämnar över nya, heliga ljuskoder till jorden, och jorden förvaltar dem sedan på bästa sätt.
Det ni människor kan göra är att försöka nå dessa inre koder, som just nu vilar djupt inne i jordens mitt. Sök där. Känn efter med hjärtat, snarare än med tanken. När ni finner dem, lyft dem varsamt upp till ytan. När det sker kommer fler att kunna nå denna fördjupning, och genom den komma djupare in i sin egen själ. Där finns kunskapen om vilka ni är, varför ni kom hit och vilken tid ni nu är kallade att träda in i.
Det är därför jag har kommit igenom i dag. Eftersom vår gemensamma kraft är så stark nu, kan ni börja arbeta tillsammans i detta – inte genom kamp, utan genom tillit, närvaro och kärlek.
Jag ser hur jordens inre kärna lyfter sig. Det är där jag befinner mig nu. Jag har förflyttat mig i tiden och lämnat den gamla jordens tidslinje. Nu står jag i den nya. Jordens inre kärna har roterat. Den är klar med sitt uppdrag, och nu är det dags för själarna som bor på jorden – även de som hör till jordens inre – att börja förändra det yttre. Mycket lidande har ägt rum genom åren. Men i den tid jag nu står i lever vi äntligen i fred. Vi har lämnat det gamla bakom oss och börjat bygga upp något nytt: en värld av gemenskap mellan alla länder och alla människor. Inte så som det har varit, där de rika lever i sin del av världen och de fattiga i sin. Här lever vi efter allas lika värde. För att detta skulle bli möjligt behövde jordens inre kärna rotera, förändra sin kraft och stärka sin bärighet. Annars skulle det nya inte kunna bära. Det är denna process som nu har påbörjats. Därför börjar allt fler att vakna.
Jag ser hur solen möter jorden och hur de samverkar med varandra. Hur de existerar genom varandra, i en helig väv av ljus, värme och liv. Det är en vacker kedja: att allt hör samman, även när det ser ut som skilda fragment, skapade ur olika verklighetskoncept. I mötet mellan solen och jorden uppstår en påminnelse om att allt levande bär relation, allt levande bär ansvar och allt levande bär möjlighet till förnyelse.
Azantra kommer fram och möter mig i mitt hjärta. Hans närvaro känns varm och vidsträckt, som om ett gyllene ljus breder ut sig genom bröstet. Han ler och avslutar:
– Ser du nu? Tiden ni kommer att leva i är här för att möta er – inte tvärtom. Många känner förvirring just nu. De litar inte riktigt på det som sägs och vågar ännu inte ta klivet in i en helt ny tid, där det gamla kan lämnas bakom dem. På vår planet finns många drakar som kommer att bistå människan i just detta. De är mästare på att släppa taget, på att lösa upp det som inte längre bär liv och på att visa vägen tillbaka till själens stilla centrum. De kommer att träda fram allteftersom i våra videor. De kommer också att träda fram i varje individs inre och bistå i denna förändring, så att en helt ny förståelse kan öppnas.
Jag lämnar för nu, men jag kommer tillbaka senare.
Tack för att ni tog emot mig. Med kärlek, er vän Azantra.
Copyright