DET ÄR DAGS: KOM HEM!

(Text och video finns på vår Youtube kanal Jordängla healing).

Känner du, precis som jag, att det är dags att släppa taget? Att inte längre kämpa emot, inte längre hålla fast vid det som skaver, utan bara låta livet få röra sig genom dig. Kanske känner du en längtan efter att få komma hem – hem till dig själv, hem till ditt hjärta, hem till den stilla platsen djupt inom dig där allt redan vet vägen.

I den nya tiden behöver du inte bevisa någonting. Du behöver inte bära världen på dina axlar för att förtjäna kärlek. Du är redan älskad, älskade du – inte för det du gör, utan för den du är. Du får släppa nu. Du får vila. Du får lägga ner bördan och låta änglarnas famn bära dig en stund. Kom hem till dig själv igen.

Du behöver inte längre slita dig sönder och samman för att nå den framgång som den gamla tiden lärde oss att jaga. Den sortens framgång håller på att lösas upp. Den nya framgången bor inom dig. Den syns i din inre utveckling, i din förmåga att älska, förlåta, känna, vila och vara sann. Spegla dig inte längre i utsidan. Spegla dig i det som växer i ditt hjärta.

Du ska inte längre bära andras trauman. Det som har gått genom släkter, generation efter generation, får nu lösas upp. Det är dags att leva ditt eget liv – inte dina förfäders, inte dina släktingars och inte deras som fortfarande har åsikter om din väg. Om någon dömer det du gör, är det kanske för att de själva ännu inte har släppt taget om det gamla.

Du behöver inte bli en erkänd författare som säljer tusentals böcker för att din röst ska ha betydelse. Om du skriver från hjärtat bär orden redan ljus. Oavsett når energin ut till hela jorden. Vi är alla förenade med varandra.

Du behöver inte heller bli en stor youtubare med tusentals följare för att ditt budskap ska vara viktigt. När du förmedlar från hjärtat, utan krav på att bli sedd av alla, blir ljuset rent. Då når det dit det ska. Det viktiga är inte mängden människor som lyssnar, utan kärleken i det du sänder ut.

I den nya tiden lyssnar vi inåt. Vi låter inte egot styra vägen. Egot vill jämföra, tävla, synas och vinna. Hjärtat vill förena, hela, älska och skapa tillsammans. Det är där framtiden öppnar sig – inte i kampen, utan i gemenskapen.

Men hur hamnade vi här?

Under lång tid har vi blivit programmerade att tro att vi måste bli något för att få vara lyckliga. Men vad betyder det egentligen – att bli något? Du är redan något. Du är redan en levande själ, en ljusvarelse på jorden, värdefull bortom prestation, bortom titlar och bortom resultat. Du har aldrig behövt förtjäna din plats här.

Det gamla lärde oss att tävla, jämföra och ständigt sträva efter något utanför oss själva. Det lärde oss att sitta framför tv:n och se andra tävla, vinna, förlora och jaga bekräftelse, som om livet handlade om att komma först, vara bäst eller bli beundrad. Men när vi hela tiden matas med andras prestationer distraheras vi från vår egen inre resa. Vi blir upptagna av dramat utanför oss, medan själen viskar tystare och tystare där inne. Så länge vi jagar det yttre tappar vi lätt kontakten med vår inre kärna. Vi glömmer stillheten. Vi glömmer rösten som viskar: stanna upp, älskade du, du är redan hemma.

Vi har också burit trauman genom liv, genom släkter och genom gamla mönster som inte längre tillhör oss. Det var en del av det arbete som Nikodemus och jag gjorde när vi läkte mer än elva generationer i min släkt. Många hade fastnat i samma smärta, samma cykler, samma ofria rörelser. När läkningen började öppnades något. Det var tungt, djupt och ibland nästan outhärdligt – men också heligt. För varje lager som släppte blev ljuset tydligare.

Det finns många ljusarbetare på jorden i dag som har hjälpt till med just detta: att känna, bära, läka och frigöra smärta som inte bara varit deras egen. Så fortsatte också vårt arbete, känsla efter känsla, trauma efter trauma, år efter år. I dag är många i min släkt fria. De kan äntligen gå vidare. Och om du, precis som vi, har arbetat med släkttrauman vill jag säga: du får släppa det nu. Det är inte längre ditt ansvar att bära. Du får kliva in i det nya.

Hur når vi då den nya tiden? Det gör vi genom att följa anden – inte själen.

Kanske börjar det med något så enkelt, och samtidigt så svårt, som att vara. Att vara här. Att andas. Att välja det som höjer din dag, stärker din kraft och väcker din glädje. Det som får dig att känna dig levande. Om något känns tungt, kallt eller fel i kroppen kanske det inte är den vägen du ska vandra just nu. Hjärtat vet ofta långt innan tanken förstår.

För mig kommer den känslan starkast på mina promenader. Det är i naturen jag hittar tillbaka till mig själv. Där, bland träden, vinden och marken under fötterna, hör jag min egen själ tydligare. I sommar vill jag vara där så mycket jag kan: vila i hängmattan, sova, sola, bada, krama träd och bara vara.

Jag vet inte vad vi kommer att göra på våra kanaler framöver. Jag vet inte ens vad som kommer att ske i morgon. Jag har levt i den ovissheten en tid, och den var först oerhört förvirrande. ”När du väl lär dig att hantera ovissheten kommer det att kännas mycket bättre”, sa Nikodemus. Jag är inte helt där än, men något har börjat släppa. Och det är så befriande.

Ändå känner jag att helt nya energier kommer in nu, och jag försöker navigera efter bästa förmåga. Nikodemus har också sagt att ny healing är på väg in inom kort. Eftersom den är ny kommer vi att behöva själar som vi kan träna tillsammans med, både vid fysiska möten och online. För er som är intresserade kommer vi att dela mer information längre fram.

Men för att kunna ta emot det nya behöver jag först gå ännu djupare in i mig själv. Se klarare. Lyssna mjukare. Våga följa hjärtats tysta riktning. Det är där utvecklingen ligger för oss alla just nu: att våga gå djupare in i hjärtat och komma hem till oss själva.

Därför skapade vi vår nya video, en short som gärna får bära den känslan vidare

(för att se videon gå in på shorts på vår kanal eller klicka här: https://youtube.com/shorts/h05DKabDTnE?feature=share).

Jag hoppas att den väcker något i dig – en längtan efter att hitta hem, hem till lugnet, hem till jorden, hem till alltet. En påminnelse om att oavsett hur små vi ibland känner oss, så hör vi alla samman.

Efter de sju dagarna blev jag förkyld, ännu en utrensning, och det är där jag är nu: i vilan, i kroppen, i överlämnandet.

Ett steg i taget. En dag i taget. Vi behöver inte skynda. Vi behöver bara fortsätta lyssna, fortsätta mjukna och fortsätta välja hjärtat. Snart är vi förenade, älskade ni – hemma och fria. Vi älskar er 😇🩷

Copyright