Texten nedan finns även att lyssna på på engelska på vår YouTube-kanal, Dragonrider. Där visas den som en video med bilder och animationer. Ulrika Skog – YouTube
DRAKARNAS ÅTERKOMST
Med Sirto och Conoria
Kanske har ni känt det också – som ett stilla tryck i luften, som om tiden själv håller andan. Som om något rör sig under ytan, långt innan orden hinner ikapp. Dit ska vi nu: till den tid då jag för första gången började ana dessa energier.
Det är våren 2020, och jag är ute på en av mina tidsresor. Jag stannar till på jorden och träder djupt in i Moder Jords inre sköte. Jag befinner mig i ett grottsystem. Allt känns kallt, men samtidigt starkt och kärleksfullt – som om något, eller någon, vill mig väl.
Jag har varit här många gånger, men den här gången är det annorlunda. Det är som om jordens samlade kraft har höjts – och då menar jag inte enbart Moder Jord och den transformation hon befinner sig i. Det här är större än så; som en uråldrig kraft som länge har sovit men som nu, andetag för andetag, börjar vakna till liv.
En vit drake träder plötsligt fram, som om luften själv öppnar sig för honom. Jag känner igen kraften direkt. Han vill att jag ska följa med honom in till hans bo – en plats jag har besökt många gånger tidigare, inte minst i mina drömmar. Jag följer honom; det har jag alltid gjort. Vi har arbetat tillsammans i andra liv. Han säger:
– Vägen vi ska gå nu, tillsammans, kan bli mödosam för en del. Därför har vi väckt din forntida drakkraft inom dig, så att vi kan nå dem som önskar vår hjälp. Allt har varit förberett sedan länge.
Hans kraft börjar cirkla runt mig, som ett ljus som söker sin väg genom kroppens innersta rum – som om den vill lösa upp något gammalt och ge plats åt något nytt.
-Detta är min gåva: att förvandla mörker till ljus.
Jag känner hur jag omvandlas, som om mitt gamla jag – Ulrika – på ett ögonblick löses upp och faller av mig som en för trång hud. I stället stiger Conoria fram: min roll som drakryttare. Det är detta som sakta har vuxit inom mig. Men för att det skulle kunna ta form behövde jag först lämna Ulrika.
Men det som såg ut som ett ögonblick var i själva verket en resa som tagit många år. Andetag för andetag, steg för steg, har livet skalat av mig det som inte längre hörde hemma i mig. Och när jag till sist stod tillräckligt naken inför mig själv, kunde Conoria ta form.
Jag tackar den vita draken och går vidare, längre in. En annan kraft reser sig inom mig. Den är så påtaglig, nästan som om den vill kommunicera – som om den alltid har funnits där och bara inväntat rätt andetag.
En enorm gulddrake reser sig framför mig. Det är hans energier jag har känt hela tiden – som en varm, urgammal puls under huden.
Han närmar sig mig. Vi möts med blicken, som gamla vänner som inte har setts på länge – och ändå känner igen varandra direkt. Vi känner varandra väl. Jag har levt med drakarna förr, i deras rike under jorden – i jordens mitt – där jag fick lära mig deras seder och bruk. Det är detta jag nu önskar dela här på jorden: den enorma kraft som, i takt med att drakarna vaknar, också väcks inom mig. En helig kraft. Och jag lovar att förvalta den varsamt och sprida den väl.
-Mycket kommer nu att ske de närmaste åren, både på Moder Jords insida och utsida. Vi är här för att bistå med den kraft som både ni och Moder Jord behöver i denna transformation. Det är av vikt att den får äga rum, eftersom Moder Jord har förlorat mycket av sin inre kraft – och det är den hon nu behöver bygga upp igen. Därför kommer mycket att ske framöver, särskilt åren 2025 och 2026: vatten som stiger, översvämningar, plattor som rör sig, vulkaner som vaknar och glaciärer som släpper sitt grepp. Men framför allt kommer Moder Jords inre och yttre kraft att skifta. (Den som vill fördjupa sig kan läsa vidare i det material vi har samlat på vår hemsida.)
Jag känner kraften han bär. Det är han som har inlett ett kollektivt skifte på jorden. Det är också han som har börjat dra i de urgamla trådarna.
En stor, stark, röd och eldsprutande drake träder fram ur grottan. Han ser djupt in i min själ och säger:
-Skåda våra kroppar, ty det är genom dem vi bär den försoning till ert rike som vi har att erbjuda. Vi är komna för att förmedla fred, för ert rike håller på att falla. Detta vill vi hjälpa er med – så att vi en dag kan stå enade och ett utbyte av tjänster kan ske.
Vi önskar att ni reser er tillsammans med oss. När ni gör det blir vår kraft starkare.
Jag är en eldsprutande drake och har vandrat vid Ulrikas sida en tid. Tillsammans har vi verkat för att lösa upp tunga och negativa energier hos dem vi mött. Mitt namn är Dragomir.
Nu seglar vi in mot er värld och placerar oss där det tynger som mest – där våra kroppar kan alstra omvandling och vända det mest negativa till något ljusare. I april–maj i er kalender (2022) är det vi som börjar skifta vissa energier. Det är en tidig process, en förberedelse, på platser där det annars senare skulle kunna uppstå som mest oreda.
Efter de orden går något som en varm våg genom berget. Luften blir tät av närvaro, och jag känner hur rummet öppnar sig bakom mig – som om Moder Jord själv vill visa nästa steg.
Jag vänder mig om, och ännu en drake träder fram. Det är Athempa – en gulorange drake. Hon är gruppens ledare, och hon berättar:
-Vår kraft är mycket stark nu, både i och runtom hela Moder Jord. Men långt tillbaka i tiden fanns vi endast på planeter som låg bortom människans räckvidd – på håll ni då inte kunde nå. I takt med att vi spreds knöt vi också an till fler platser och fler världar – bland annat jorden.
Vi bar då med oss fredliga gåvor, skapade ur vårt eget näste – som hjälp och som ett sätt att så frid. Därför har vi också denna gång fört med oss en liten del av den inre kraft vi använder på vår planet.
Vi är lyckliga nu, eftersom vårt eget näste äntligen vilar i fredens tecken. Vi vet alltför väl hur det är att leva i osämja – man mot man, drake mot drake. Därför önskar vi inget hellre än att få hjälpa människan nu.
Det vi först kommer att bistå med är att hjälpa till vid de krig som kommer att uppstå i framtiden. På vissa, redan utvalda platser kommer vi därför att positionera oss under en tid – både för att bistå människan och för att se till att de förändringar som behöver ske varken slår för hårt mot er eller mot Moder Jord. Och när er egen kraft sinar hjälper vi er att hitta tillbaka till den.
Vi kommer också att bistå Moder Jord med den inre kraft hon saknar, när hon återigen går in i en ny transformation – en pånyttfödelse. Genom den bygger hon upp sin styrka igen: en kraft ur urminnes tid, hämtad från hennes egen grundkälla.
När den transformationen sker kommer Moder Jord att känna sig blottad – som när ni går med rumpan bar. Därför behöver hon trygghet. Vi har lovat att under många år framöver heligt bedyra vår tilltro och vår kärlek till människan och till Moder Jord – och att stå till er tjänst.
- Vi kommer alltså att bistå er i de krig som kommer, så att inte alltför många händelser får fäste. Vi kommer även att skydda och hjälpa dem som behöver fly.
- Vi kommer att stoppa ledare som går för långt – med den tillåtelse som Gud, vår fader, har gett oss.
- Vi kommer även att bistå Moder Jord med den inre kraft hon saknar – och föra fram en källa av koder som stärker hennes inre kropp.
Detta är vår gåva till er, och den bär stor styrka.
Jag ser hur en särskild kraft börjar vakna. Den reser sig sakta mot mig, dimlik och formande. Jag ser igenom den som om den vore transparent – men det är den inte. Det är jag som har börjat se igenom allt som växer, både utom mig och inom mig. Min egen drakkraft tänds till liv, och det är den vi ska använda och utveckla här på kanalen.
Jag ser hur långsamt allt rör sig på jorden, hur många fortfarande är låsta i det gamla systemet och inte vill tro på det som steg för steg börjar visa sig bakom kulisserna. Jag är nu inne i år 2026 och kriget pågår för fullt, och ändå vill man inte se. Många förstår inte vad som sker, för de vill inte förstå. De vill inte förändra. De vågar inte. Det är lättare att gå tillbaka till det välkända och trycka ner andra, som om det är de som är konstiga. Men det de ännu inte förstår är att de har blundat och förnekat i många år – och nu går det inte längre. Kraften som vaknar inom mig sprider sig nu över hela min kropp, över hela jorden.
Kraften pressar nu upp allt till ytan. Jag känner hur den brinner och vibrerar inom mig. Den låter inget ligga kvar i skuggorna. Den tvingar själar att förstå – att se – att känna det de tidigare har väjt för.
När det som har legat gömt börjar stiga, blir grottan åter stilla – som om själva berget tar ett djupt andetag. I den pausen finner jag honom igen, som en fast punkt i allt som rör sig.
Jag står återigen hos gulddraken, som fortsätter att lyfta fram sin styrka. Den är enorm – gammal och vis. Jag ser hur den redan nu rör vid jorden och förändrar hennes rytm. Vissa platser som skulle ha levt i kaos lever i fred. Andra, som skulle ha vilat i fred, bär plötsligt storm. Det är som en omvänd ordning, ett polskifte: kartan är densamma, men energierna har vandrat.
-Därför finns detta utrymme för förändring. Allt söker balans i den karma som platser och länder bär, så att rätt plats kan möta rätt energi. Inte efter dagens karta, utan efter år av skiften. Och när tiderna förändras, förändras energierna likaså.
Allt kommer att uppdagas nu. Drakkraften inom er har börjat minnas, och vad det innebär är unikt för var och en. Men många kommer att minnas – och det är detta, mina älskade vänner, som väcker så många: minnen. Som nycklar. Som gnistor.
Först kommer de som oförklarliga fragment – små blinkningar från något ni inte kan placera – och inom er hör många sig själva tänka: Hur kan jag minnas detta? Det känns som fantasi. De kommer att försöka trycka bort det, men det går inte längre. Förnekelsens tid är över. Därefter börjar många känna sina minnen: hur djupt de är rotade i er, som en närvaro som alltid har funnits där men länge har förnekats. Till sist kommer de att se dem: inre bilder som många kommer att skapa och dela, när de berättar sin historia – och det får fler att minnas.
Då kommer även de som länge har förnekat – de som varken velat se, höra eller känna – att vakna, som om något inom dem till sist säger: Nu räcker det.
Detta är min styrka: minnen. Och det är detta som nu väcks inom er – både av Moder Jords historia och av er egen. Det kommer som återklang och spår, som något ni plötsligt känner igen utan att veta hur. Jag är grundkraften i Moder Jords sköte och har vilat här under lång tid. Därför ser jag förändringen nalkas som ett stilla dån, och jag ser hur allt fler drakar sakta vaknar till liv.
Och när minnena rör sig i er, rör sig också livet omkring er.
När allt fler börjar minnas väcks något mer:
- Hopp.
- En känsla av att komma hem.
- En återfödelse – stora förändringar sker då i era kroppar.
- Era gåvor aktiveras.
Detta ger näring åt själen och dess fortsatta utveckling – och många kommer att:
- Nå sitt öde.
- Finna sin livsväg.
- Släppa taget om gammal rädsla.
- Förstå att döden inte finns; att allt fortsätter – bara i en annan form.
Tänk om människan bara förstod hur alla krig kan upphöra på ett ögonblick om vi minns våra läror och vår historia – vad varje individ har vandrat igenom under tusentals år, och all karma vi har burit och samlat på oss. Tänk om vi bara förstod hur enkelt det egentligen är att förändra hela vårt system över en natt, om det vore vår innersta önskan. Då skulle vi kunna leva i fred och kärlek med varandra – inte emot varandra – och låta de gamla sår som format oss genom åren äntligen få läka.
Men det är som om världen bär på en glömd nyckel – och det är den vi behöver hitta och ta emot, för att den uråldriga, underbara kraften som nu sakta vaknar med drakarna också ska få vakna inom oss. Det är bland annat detta vi önskar hjälpa dig med på denna kanal: att du kan börja minnas och förstå vem du egentligen är, och hur otroligt kraftfull du i grunden är.
Tack för oss Athempa och Conoria
Copyright
Ulrika Skog 