Jag hör klockor ringa 🔔 ….(ekar det i min inre vrå)
Jag hör klockor ringa från tornet som så. Från ett minne, från en tid som ej åter går att nå.
Jag hör klockor ringa från ett föråldrat torn, där tiden en gång gick, av tiden vi en gång fick. En tid då det var. En tid då det bar.
Där människor levde.
Där tiden gick oss an.
Där tiden tog oss hit, där tiden tog oss dit. Hit till tornets dova klang, där klockor slår, slår för dess forntida dar men en ny epok likaså.
Jag hör klockor ringa men jag inser så smått att det är i mitt inre det ringer, från det forna som har gått.
En tid då jag levde, en tid då jag lär. En tid jag ej åter får uppleva så här.
Men tiden den vi har, tiden för framtiden som än finns kvar. Den som oss åter in i forntiden tar.
Det förgångna det än en gång ska bli, en tid som för alltid är oss förbi.
Jag hör klockor ringa, men nu vet jag att de slår för tiden som var och för tiden vi får.
Genom dalgångar vi hör dess ekande ljud när slagkulan åter väcker järnet till liv. Det dundrar och slår inför detta nya år.
Med nyfikenhet blickar jag nu framåt, mot nya tider och läror ävenså. Men att klockorna får slå ännu ett slag i dess nu snart forntida spår. För snart är det dags att breda ut vingarna som så och slå ett slag för livet och glädjen likaså.
Vår framtid är kommen och klockorna slår, slår in det nya år vi här kommer att få, 2020!
Från oss alla dina änglar i himlen så kär och Ulrika vår pennskrivande själ önskar vi eder alla ett riktigt
GOTT NYTT ÅR! 🎉
Må nästa år välsigna eder alla genom att se livet som en fröjd 🙏❤️
©
Ulrika Skog 