KAPITEL 3 – IS – BERG

Texten är från vår bok ”Vägen till den nya jorden”. Boken skrevs åren 2020 och 2021 och kom ut hösten 2022.

Eftersom vi har gjort om boken (kommer ut hösten 2024) har vi valt att publicera de kapitel som vi inte har med i den nya versionen – det är totalt 9 kapitel. Det är viktig information så att ni bättre förstår vad som behöver ske med moder jord, så att ni inte ska oroa er. Därav valde vi att lägga ut texten på vår hemsida – finns även på engelska https://ulrikaskog.net/2024/07/

KAPITEL 3

IS – BERG

MÄNNISKANS RÄDSLA

Nikodemus berättar:

Allt vi lever och verkar i är föränderligt. Även universum förändras genom de enorma krafter som finns där; annars skulle tiden stå helt stilla. Vi ser stjärnor skapas, vi ser stjärnor dö och så vidare.

Även tiden går i en och samma rörelse – framåt. Det är alltså helt omöjligt både för människan och vår planet att röra sig bakåt, eftersom vi inte kan backa tiden. Och det är genom denna konstanta framåtrörelse som tiden också förändras. Skillnaden ligger alltid i hur människan uppfattar de förändringar som sker, för det är där vi hamnar till slut när vi talar om både is och glaciärer. Därför är det just rädsla vi önskar inleda med. Och det är ärkeängel Ariel som har bistått oss i detta utplock av element, eftersom det är dem som är av störst vikt att vi samtalar om nu, säger hon.

Då börjar vi!

När det sker stora förändringar som nu ser vi änglar det alltid som en god möjlighet att nå ut med nya läror. Men kanske en del säger: ”Det är lätt för er att säga eftersom ni redan vet svaren på det som kommer”. På det svarar vi alltid: ”Vi vet mycket men inte allt (ler). Det är mycket även för oss som varken är fasthållna i våra tankar eller i vår själsliga kropp. Det som däremot skiljer oss åt är den rädsla och oro för framtiden som inte vi har”.

Men att tiden är föränderlig är helt enkelt omöjligt att inte se, inte för någon av oss. För nästan allt vi gör i vårt dagliga liv ser annorlunda ut redan nästa dag. Detta går inte att förändra.

Det kanske skiljer sig åt i en liten mängd. Kanske de procedurer du gör på ditt arbete alltid är desamma. Men om du tar på dig en ny tröja med en annan färg har du redan där påvisat att en förändring har skett mellan tid och rum. Det är en liten men bra kontrollerbar förändring, därför blir du inte heller rädd.

Men tänk om du plötsligt skulle förändra hela ditt liv. Tänk om du på en och samma dag skulle byta ut alla dina vänner, din familj, skaffa en ny partner och samtidigt byta arbetsplats. Som ni kanske förstår nu skulle detta bara skapa mer rädsla än vad det skulle göra gott på sikt, det vill säga om allt sker på en och samma gång. För det är när stora förändringar sker för fort som rädslan tar över. Därför behöver vi tid på oss att få växa in i vår nya roll, så även vår planet.

För även Moder jord behöver tid på sig att acklimatisera sig till de förändringar som behöver ske nu. För ju fortare det går, desto farligare kan slutresultatet bli även för människan. Och det är då vi tappar kontrollen, och det är då paniken är ett faktum.

Det är alltså rädslan för kraftiga förändringar som påverkar er negativt, eftersom ni räds det ni inte längre kan kontrollera. Därför skrämmer ni upp er själva i tron att när en stor förändring sker, ja, då är det jordens undergång. Men om ni tänker efter så har det alltid varit så. Vår planet har alltid förändrats på samma sätt. En del med en liten mildare antydan medan andra har tagit i lite hårdare. För en ny tid behöver en ny förändring, så även här. Mycket av det som kommer att ske nu, exempelvis med våra glaciärer, behöver ske eftersom vår planet behöver det vatten som våra glaciärer består av.

Så om våra glaciärer får smälta ner under kontrollerbara förhållanden blir människan inte heller så rädd. Dessutom, långt fram i tiden kommer det att uppstå en ny vintertid, och då kommer en del av våra fina glaciärer att ta form igen. För inget kan försvinna helt om det inte är meningen att det ska göra det. Därför är ett miljöarbete av vikt. Inte för att en förändring inte ska ske, utan för att det ska ske i lagom takt.

Och var inte rädd, älskade barn. Det är tiden mellan rummen som ni behöver oroa er för. Och att ni slutar att hoppa över er utveckling. Låt all förändring få ta den tid som den behöver, och utveckla inte mer än ni kan hantera konsekvenserna.

Vad lär vi då av det här samtalet? Jo, att all förändring inte alltid behöver vara av ondo. Det är rädslan för det okända, det vi inte kan kontrollera, som sätter käppar i hjulet. För det är tiden det tar samt hur vi förändrar som påverkar om det blir en positiv eller negativ upplevelse. Och oavsett vad som sker kommer det att spira upp nytt liv igen. Så i stället för att känna en saknad över tiden som var, kanske vi i stället ska börja se framåt på det som faktiskt kan bli.

All is som smälter frammanar inte alltid nytt vatten. All is som smälter frammanar inte alltid onda ting (Fick namnet Aristoteles.)

ISTÄCKE

Änglarna berättar:

Vad är det då som kommer att ske? Vi ska förklara, och vi börjar med istäcket:

Vad menar vi då med istäcke? Med istäcke menar vi allt som utgörs från grunden och som är skapat av kyla, även små iskristaller. Men om vi sedan smälter ner isen igen, då uppstår det nytt vatten, eller hur? Och varifrån har vi då fått allt vatten som sedan återigen omvandlas till is?

Nu kanske ni förstår vart vi önskar komma, det vill säga allt som är vatten idag har en gång i tiden varit is, och vice versa. Detta är inget vetenskapligt fenomen. Det är ett naturligt skifte som ibland är nödvändigt för moder jords egen överlevnad.

Om isen en gång i tiden var vatten varför räds vi då för att det återigen ska omvandlas till vatten?

Det är nämligen så att det istäcke som vi har på jorden härstammar från den gamla tiden. Och det är av vikt att människan förstår det nu. För nästan allt gammalt kommer förr eller senare att förändra sin karaktär. Därför är en förändring i det här fallet oundviklig.

– Varför det, frågar jag änglarna?

– Jo, du förstår. Om vår planet inte kan förändra sin egen karaktär kan vi inte heller genomgå de förändringar som vi behöver göra nu. Vi behöver nämligen en planet som kan förändra sin karaktär, eftersom människan gör det.

Vi ska förklara ytterligare, och vi återgår till vårt äpple:

Om du låter ett äpple ligga framme för länge kommer det förr eller senare att påverkas av atmosfären, bland annat av syre. Detta gör att äpplet börjar ruttna på utsidan, vilket till slut även påverkar insidan. Det är också detta som har hänt med moder jord. Därför har istäcket börjat smälta. Det har alltså börjat härskna, vilket också är ett sista tecken på att moder jord lider i sitt inre. Det är så det är med all förändring. För det är när det börjar påverka insidan som varningsklockorna börjar ringa på utsidan.

Tänk psykisk ohälsa, och hur många yttre signaler kroppen ger ut för att du ska förstå vad som sker på insidan.

Nästa steg är än mer inre påverkan, och det är detta vi änglar försöker förhindra genom denna bok.

Moder jords istäcke kommer alltså att smälta, och det är av vikt att alla förstår det. Men det farliga i detta är alltså inte att det smälter, utan i den hastighet det smälter. Så att det smälter behöver inte vara negativt, eftersom moder jord behöver allt nytt vatten hon kan få.

Vårt istäcke är kommet från en tid långt tillbaka, därför är det nu av vikt att den förändra sin karaktär. 

PERMAFROST

Änglarna berättar:

Istäcke är alltså det som ligger på ytan, medan permafrosten ligger en bit under ytan, och det är också genom den som vi kan väcka upp nytt igen. Hur menar vi då?

Vi ska ta det från början:

Permafrosten lade sin grund redan när vår planet skapades. Men på den tiden var det inte den permafrost som vi har idag. På den tiden var den endast en början till dagens permafrost. Men för att permafrosten skulle bli just permafrost behövde vi olika tidsepoker som kunde skapa det lager av berg och lermassa som vi har idag, vilket skedde genom olika kylpunkter – olika istider. När massan växte bildades alltså en lager-på-lager-effekt, och det är alltså den som utgör dagens permafrost. Att den kan smälta orsakas av just vad den är skapad av – is, lera, bergmassa och så vidare.

Däremot är det inte själva permafrosten i sig som utgör en stor fara för människan, utan det är den metangas som permafrosten släpper ut när isen smälter. Därför är det nu av stor vikt att alla börjar ta vår situation på allvar. Om inte, ja, då blir det svårt även för moder jord att förhindra att det läcker ut metangas.

– Är det sant att metangas är mycket skadligare än den koldioxidhalt vi släpper ut idag, frågar jag änglarna?

– Ja, och det är också så moder jord är skapt, som en slags tyngd (ett sätt) för att kunna läka och rädda sig själv.

Vi ska förklara:

För att en planet ska kunna agera behöver den bestå av olika material, och en del av dem är alltså skadliga för människan. Men allt finns också där av en anledning, för det är de som har byggt upp vår planet så att moder jord kunde bli stark och hållbar. Det vill säga, permafrosten agerar också som ett skydd, så att dessa skadliga ämnen inte kommer upp på ytan. Så, desto mer som förstörs, desto mindre skydd. Det är alltså människan själv som har börjat riva bort det skydd som både vi och moder jord har byggt upp.

– Hur kan vi förhindra det?

– Vi förstår så väl människans oro i detta, eftersom metangasen kan förstöra era lungor. Detta önskar vi inte. Men om människan inte önskar nås av farliga kemikalier, varför oroar ni er då inte för den koldioxid ni släpper ut? Vad för skillnad utgör det, om det är människan själv som är grunden till uppkomsten eller vår planet? Vår planet reagerar endast utifrån det som människan gör

– Vad händer då med permafrosten när temperaturen höjs?

– Att temperaturen redan har och fortsatt kommer att höjas ett tag till är alltså av vikt. Men det kommer som sagt endast att ske markant på de platser där det behövs, och på de platser som orkar ta emot denna energihöjning, som vi kallar det. Därför ser vi en viss påverkan på permafrosten, men inte så farligt som det kan verka till en början eftersom värmen kommer att avta. Och vi gör alltid allt vi kan för att hjälpa. Men det är också av vikt att människan börjar förstå att en miljöförbättring inte kommer av sig själv.

Därför är det också av vikt att ni slutar gräva och inte tar bort den permafrost som redan finns. Vi måste låta den processen få sköta sig själv, utan människans påverkan.

– Tack, då förstår jag. Men hur ska vi se på detta med att permafrosten redan har påbörjat sin smältningsprocess, det vill säga de gropar som har bildats?

– Just nu ser vi ingen fara i det, men det är av vikt att människan både lär sig och förstår vad som kan ske om vi inte gör något nu. Och att permafrosten har börjat tina är en begynnelse och inget vi ska rynka på näsan åt.

Värmen kommer som sagt att komma. Detta är oundvikligt, annars kan moder jord inte få tillbaka sin kraft. Men vi ser naturligtvis till att det inte sker så pass att det utrotar de platser som är av stor vikt för vår planet. För permafrosten är som sagt skapad från den gamla tiden, därför är det också av vikt att vi bevarar den, eftersom det bland annat var den som satte grunden till vår planets skapelse.

Ungefär som Atlantis, där många själar påbörjade sin andliga resa. En tid som många av er kommer att återgå till nu för att nå de läror ni lärde då. Samma gäller moder jord och hennes forntida platser. Permafrosten är alltså en skapelse som har byggts upp av gamla energivågor och är också det som vår planet har levt av. Därför är permafrosten så viktig.

– Men tidigare samtalade ni om att allt gammalt kommer förr eller senare att förändras?

– Vad vi menar är att allt gammalt kommer förr eller senare att förändras, men den grund som en planet har eller utgör kan aldrig förändra sitt innehåll. Det skulle vara som att människans innehåll, exempelvis ert blod, skulle ändras till något helt annat, vilket inte går. Men en del förändringar kan ni göra. Exempelvis kan ni få en ny knäskål och så vidare.

Det är så vi ser på det som sker, det vill säga den skillnad det faktiskt utgör mellan våra glaciärer och den permafrost som lade sin grund tidigt. Förstår du, Ulrika?

– Nej, inte riktigt.

– Allt som förändras som inte är fast är alltid i rörelse. Permafrosten är alltså utifrån grunden inte skapad som en fast enhet, därför är den föränderlig. Att den inte utgör en fast grund är också av vikt, annars skulle det inte ske en förändring.

Tänk en isbit. Hur den kan gå från att vara en fast massa till lös när den påverkas av värme. Is är alltså inte en grund. Is är en massa, ett tillbehör till grunden, vatten. Det är tillbehören som förändrar sig, inte grunden. Det är alltså vattnet vi ska vara rädda om.

BESTÅENDE BERG

Änglarna berättar:

Däremot det som nästan aldrig förändrar vare sig sin karaktär eller struktur är våra berg. Bergen står nämligen både för styrka, stabilitet och uthållighet, och en del av dem har också varit med ända sedan tidernas begynnelse. Så om det finns något beständigt som människan alltid kan lita på, är det just bergen.

Men berg är väl ändå bara berg, eller? Men så är det alltså inte för moder jord. Det finns nämligen både fler olikheter och funktioner än vad människan har vetskap om idag. För bergen är skapade av en anledning, och det är just detta vi ska in på nu. Och för att förklara det ska vi ta magnesium som ett exempel. Ni kommer också ganska snart märka hur högt vi änglar förespråkar just magnesium.

Vi ska förklara:

Magnesium, som är ett grundämne, är skapat i universum. Det var alltså därifrån som moder jord fick sitt första magnesium. Många av de bergarter som finns idag består just av magnesium. Utan magnesium skulle bergen inte ha den kraft som de har. Utan magnesium skulle naturen inte se ut som den gör. Då kanske ni förstår hur viktigt magnesium är.

Vad fyller då bergen för funktion, förutom att de agerar som en vacker pelare och innehåller magnesium? Jo, funktionen grundar sig nämligen först och främst i styrka. Därför rasar heller aldrig bergen. Inte på egen hand i alla fall. Detta är oftast människans verk.

Därefter står de även som transportbärare.

– Vad menar ni med transportbärare frågar jag änglarna?

– Jo, genom att människan använder bergen flyttar ni också runt och tillför magnesium till andra platser. Ni spränger berg, där ni sedan brukar olika delar av berget i olika system och så vidare. Men den största spridning av magnesium tar bergen själva hand om, vilket de gör genom de kanaler som bergen länkas samman med, exempelvis vatten. Därav blir de transportbärare av bland annat magnesium.

För precis som under träden finns det mängder av underjordiska gångar som energin kan flöda i. Men i stället för rötter, som träden använder sig av som energispridare eller energimottagare, använder bergen energivågor. Allt samarbetar. Och som många av er redan vet har även ett berg (en sten) ett energiflöde.

Därför samarbetar alltid bergen med både våra hav och sjöar. Ja, allt som hör vatten därtill. Och vad är det då som är beroende av just vatten? Jo, naturen. För utan vatten kan inte bergen länka sig samman med vattnets energivågor, därför är bergen så viktiga. För utan deras mineraltillförsel (mineralutdelning) kan alltså vattnet inte agera mellanlänk till resten av vår planet. Och om vi inte kan tillföra magnesium i naturen, ja då blir både vår planet och människan väldigt sjuk.

Därför är det av vikt att människan inte påverkar bergen alltför mycket. För om ni gör det, då påverkar ni även den naturliga näringskedjan som redan finns där, den som redan fungerar så väl.

Naturligtvis består bergen av mer än så. Men som sagt, magnesium var endast ett exempel för att påvisa alla de delar som berör varandra i naturen och hur allt är sammanlänkat i sin helhet.

BERGSTRÖMMAR

Änglarna berättar:

Moder jord använder även sina bergströmmar, sina underjordiska gångar, för att förmedla ut energi.

Vi är väl införstådda i att människan redan använder samma ord för det vatten som forsar längs dess väg, men så är det alltså inte för oss. För oss finns bergströmmarna under ytan, medan vattenenergin finns ovanför ytan.

Använder då människan namnet på ett felaktigt sätt? Nej, om det är så ni önskar, är det också det ni ska göra. Men det förändrar inte vårt sätt att arbeta på. Våra världar är så lika, men ändå så olika. Det viktigaste är att ni arbetar utifrån ert bästa och med de medel ni har. Så gör även vi.

Att vi kallar det för bergströmmar grundar sig i den process som sker där bergen står. Det finns nämligen en hel del bergströmmar även under bergsytan, fast de är mer som energiströmmar. Och ibland, när det sker många globala förändringar, händer det att bergströmmarna kommer upp på ytan. Men varför är det så?

Vi tar magma som ett exempel:

Som vi har nämnt tidigare så finns det alltså magma i moder jords inre, och som tar sig fram där det finns åtkomst. Men precis som molnen gör ibland, när de möter ett berg, behöver de släppa ut det regn eller den snö som molnen bär med sig, för att de ska orka ta sig förbi. Principen är densamma här, det vill säga när magma möter motstånd i form av ett berg, ja, då tar det stopp. Därför måste energin släppas ut just där och då.

Den rörelseenergi som har bildats under ytan tvingas då i stället upp i bergen, och under ett mycket högt tryck förmedlas energin vidare upp till toppen, där energin sedan byter riktning och åker återigen ner till bergets fot. Därför kallar vi det för bergströmmar. Bergströmmar är alltså den del som sker och rör sig under markytan. Ja, till och med väldigt långt ner under ytan, eftersom det är där bergströmmen skapades från allra första början, det vill säga djupt in i moder jords inre kärna.

– Hur kan bergströmmen skapa förstörelse på ytan, frågar jag änglarna? Jag förstår inte helt.

– Jo, du förstår. Bergströmmar förekommer alltid där det finns berg, därav namnet. Men bergen har också, som vi var inne på tidigare, en stoppande effekt, och det är alltså den som energin använder sig av. Så allt eftersom lavan ökar i kraft, gör bergströmmen likaså.

Ibland kan vi till och med se och känna av dessa strömmar, speciellt i de områden där vattenflödet ökat inom samma region.

– Hur kan det ske?

– Det sker oftast av att den har startats av magmans energirörelse men som sedan har splittrats, det vill säga magman går sin väg och energin går sin, och lämnar då efter sig bergsenergi. Det är sedan den som går upp till bergets topp för att sedan åka bana ner till dalgången igen, vilket oftast börjar som en skakning, och det är då vattenflödet ökar.

– Är inte magma och energi samma sak?

– Nej, inte helt. Magma, precis som en sten, är en fast massa som skapar energi. Därför kan den även separera sig från energin.

Tänk en sten. Du gräver upp den från marken, du håller den i handen och du börjar känna av stenens energiflöde. Efter ett tag känner du hur energin börjar avta, att stenen inte känns lika kraftfull längre. Den behöver då fylla på med ny energi. Du gräver ner den igen och processen kan börja om. Det är så det fungerar.

Människan kanske inte känner till detta fenomen än, men bergströmmen har alltid samarbetat med den undre världen, det vill säga den som (i det här fallet magman) agerar rörelse åt energin. Och allt eftersom vi förändrar och påverkar vår värld genom miljöförstörelse, påverkar det även moder jords bergströmmar, som blir kraftigare.

Detta har inget med regnvatten att göra, det som ibland startar ett jordskred, det vill säga när regnvatten har ansamlat sig i massor. För det utgör alltid en viss skillnad mellan det som kommer ovanifrån och det som kommer underifrån. Bergströmmen som kommer underifrån är alltså enligt oss alltid farligare för människan än det regnvatten som råder bland berg och djupa dalar. Men grundproblematiken är densamma, avsaknad av bromsklossar – träd.

– Hade den energi som skapas under marken kunnat förhindras om träden hade fått stå kvar?

– Ja, absolut. Du förstår, och som vi samtalade om tidigare, allt som släpps ut kommer nästan aldrig ut där det påbörjade sin resa. Så hade träden fått stå kvar hade vi kunnat minska både på jordskred, magmans rörelse och vulkanutbrott.

Därför måste människan lära sig att söka efter inre faktorer till de yttre jordskred som sker nu. För när marken under oss flyttar sig, ja, då gör vårt yttre lager detsamma. Och att de inte går att stoppa utgörs alltid av en och samma grundproblematik, och som vi nämnde tidigare – avsaknad av träd.

Dess inre förändrade sin karaktär när dess yttre samarbetspartners försvann.

Copyright