NIKODEMUS

Min far berättar om sig själv:

Vem är då jag, Ulrikas skyddsängel? Jag är Ulrikas urfader och var med när Ulrikas själ skapades. Andra är endast lånade själar.

Mitt namn är skrivet i stjärnorna, och det var där jag tilldelades namnet Nikodemus, efter den fina bragd jag utförde för många hundratals år sedan. Jag är Ulrikas skyddsängel och har stått vid hennes sida under många liv, men då hade vi inte den fina kontakt som vi har idag.

Jag har kommit långt även inom den andliga sektorn och har hjälpt många själar att utveckla sin mediala förmåga.

Jag bär alltid med mig min stav. Den använder jag både för att pusha, stötta och läka, och den ger helande krafter och för oss närmare Gud, vår allsmäktige fader, för dem som önskar. Jag är en rättfärdig man som kan verka stram i mina tyglar, men det är för att nå Ulrikas inre vrå med all kärlek jag har.

Min själ är gammal och vis, som en gammal man. Mina läror har varit många och många läromästare har delat med sig av sina kunskaper till mig. Bland annat har ärkeänglarna varit mina mentorer, men även Jungfru Maria, då inget är kärare i hennes ögon än att få växa och lära i Guds kärlek.

Min far och jag samtalar i det mjuka skymningsljuset som vilar över andevärlden. Rummet omkring oss är fyllt av ett varmt, skimrande ljus, och luften vibrerar av stillhet och närhet.

– Hur kan du vara min far? frågar jag, och min röst bär både nyfikenhet och vördnad.

Han ler, och hans närvaro känns som en trygg famn omkring mig.

– Jag är din urfader, Ulrika, då jag var med när din själ skapades. Redan då tog jag beslutet att alltid vara din, att stå vid din sida och hjälpa dig i allt du önskar. Det är ett kontrakt vi ingår när själar föds – alla själar behöver en skyddsängel. Vanligtvis väljer vi en skyddsängel från den grupp vi tillhör, tillsammans med guider och ledsagare, och vi hjälper dig utifrån de behov du har under ditt jordeliv.

Hans ord omfamnar mig, och jag känner en djup tacksamhet.

– Att vara eller bli en far är nästan som att adoptera, precis som ni gör på jorden. Ni tar ansvar för era barn när alla papper är påskrivna, precis som jag fick göra. Det är ett livslångt åtagande, även för er när ni adopterar eller får barn på naturlig väg. Vi blir också granskade i vår roll, precis som ni blir före en adoption, för att försäkra oss om att vi är rätt för detta barn, denna själ.

Jag ser framför mig en lång process, där många papper skrivs på innan han får rätten att vara min skyddande ängel.

– Eftersom dina uppdrag skulle fyllas med mycket smärta behövde du en skyddsängel med både kunskap och förståelse för denna påfrestande utveckling. En skyddsängel som under lång tid samlat på sig erfarenheter för att kunna möta denna starka smärta. Det är en lång process även för oss, men det är värt all möda när allt börjar falla på plats, när banden skapas och kärleken börjar gro, så som vår nu.

Hans blick är varm och fylld av kärlek.

– Det har inte alltid varit lätt, varken för oss eller för er som föräldrar. Därför har vi stor förståelse för just detta: att adoptera, men på ett oerhört kärleksfullt sätt. Ett vackert möte mellan en ny och en gammal själ. En resa vi gör tillsammans, där båda växer och frodas i Guds kärlek.

Jag ser på honom, och undrar:

– Men dina kunskaper, hur har du nått dem och i vems lära har du gått, innan vi möttes och blev vi?

Han lutar sig tillbaka, och hans röst blir djupare.

– Min lära har varit lång, som du kanske förstår nu. Min själ är gammal och vis som en gammal man. Mina läror är många, och många läromästare har delat med sig av sina kunskaper till mig, precis som de gör med alla som vill växa. Ärkeänglarna har varit mina mentorer, och även Jungfru Maria, då inget är kärare i hennes ögon än att få växa och lära i Guds kärlek.

Han ser på mig med ömhet.

– Min resa att växa och lära har varit lång. Därför förstår vi så väl människans behov av att inte lära allt på en gång, utan att varje lära behöver få ta tid. Att växa är en evig process, inget vi ska ta lätt på.

Jag funderar en stund och frågar:

– Hur kommer det sig att inte alla går i en och samma lära, då det är alla själars önskan att nå Guds kärlek och ljus?

Han ler.

– Alla själar ska inte, precis som ni i er värld, gå samma väg. Alla har olika riktningar och kunskaper att nå. Om alla lärde sig samma sak skulle utvecklingen stå still. Vi behöver alla lära oss olika saker, så att vi kan vara behjälpliga på bästa sätt i de olika stadier som finns under er utveckling. Som lärare hos er – ni har förskolelärare, gymnasielärare, högskolelärare och, som din kära lärarinna Bea (guide), en universitetslärare. Det var hon som hjälpte oss när vi skrev vår första bok.

Jag ler och frågar nyfiket:

– Hur ser du ut?

Han skrattar hjärtligt, ett skratt som fyller rummet med värme.

– Den frågan vet jag att du har önskat ett svar på. Som du förstår är vi alla, även jag, ett starkt ljussken. Jag är en kraftfull energi som har levt tillsammans med dig under flera sekler, mitt barn, och som älskar att få skina i ditt liv och vara dig behjälplig. Men hur jag ser ut fysiskt i dina ögon är svårt att säga. Vi är som vi är, men för enkelhetens skull har vi anammat en bild av en fysisk kropp.

Han beskriver sin skepnad:

– Min fysiska kropp, den bild jag önskar visa mig i, är den skepnad jag kommer till dig i den fysiska världen. Jag har ett mörkt skägg och en kraftig benstomme. Jag har färdats genom årtionden med dig, via din kanal, den vi använder oss av. En mycket kraftig kanal som vi aldrig tidigare har skådat, men som vi nu använder för att kunna samtala med dig, mitt älskade barn. Min kropp är stor, större än du tror. Detta för att skydda dig mot de faror du har fått möta. Ibland använder vi oss av det för att mota bort det som inte förknippas med godhet. Och vi vet att du ibland har varit ute på en del farliga upptåg, där jag har fått bruka både min storlek och den stav jag har till mitt förfogande för att skydda dig.

Jag tackar honom för hans skydd och undrar, med ett leende:

– Men din stav, far, hur får man tag på en sådan?

Han skrattar igen, ett skratt som aldrig tycks ta slut, och vi ler båda åt den härliga öppenhet vi har till varandra.

– Mitt barn, jag förstår din nyfikenhet. Jag har hört talas om liknelsen mellan min stav och den vår älskade Gandalf har. Det stämmer att jag bär en stav, och hur den kom i min ägo har jag endast vår vackra Herre att tacka för. Min resa har varit lång, och fina läror har jag fått. Ibland behöver även vi, precis som ni när ni arbetar andligt, ett verktyg som förstärker vår kraft. Min stav är en gåva jag fick av vår Herre efter den utbildning jag gick klart – som en examenspresent, kan vi säga.

Jag frågar:

– Vilka krafter har din stav, far?

Han svarar:

– Kraften varierar beroende på vårt ärende. Men jag kan avslöja att den kan ta oss över de mest svårbestigna berg och är magisk som få, om den används på rätt sätt. Ibland fungerar den som ett helande verktyg, ibland som en stöttepelare i våra liv. En stång att vila på för att hämta kraft. Men staven används endast i sitt läkande syfte och för att nå dina inre energier – de som inte är direkt påtagliga för det nakna ögat, men där staven kan känna in vad som är fel. Som en sökmotor, om vi får kalla det så.

Jag undrar:

– Varför ser inte alla hur ni ser ut?

Han svarar med mildhet:

– Ulrika, vi vet att detta är en stor önskan för många och vi förstår det så väl, men allt har en mening och den meningen kanske inte helt kan uppfyllas om den skulle påverka vår väg framåt. En del räds inte vår kontakt, men så fort vi börjar visa vårt vackra sken drar sig en del tillbaka av osäkerhet. Det kan skapa rädsla att arbeta vidare eller oro för vår kraft – en slags chock att vi är dem vi är. Om det inte stämmer överens med den inre bild du har skapat kan det påverka er negativt. Men det kommer, kära barn. Tids nog kommer vi alla att stå samman i ett annat ljus, och därifrån kan vi arbeta vidare och hjälpa dem som behöver hjälp.

Jag frågar till sist:

– Har du levt några liv här på jorden, far?

Han svarar:

– Nej Ulrika, min själ har gått hela vägen här i andevärlden. Därför är det viktigt att vi samarbetar med andra själar, de som har levt på jorden och har en bättre förståelse för hur det är. Bland annat hur starka känslor som ilska eller hat kan påverka er. Jag har aldrig haft hat i mitt hjärta och vet därför inte hur detta starka fenomen känns, men jag förstår att det är en mycket svår känsla att arbeta sig igenom för att nå kärlek och ljus. Därför behöver vi någon hos oss som kan förklara detta, så att vi kan hjälpa på bästa sätt.

Han avslutar, och hans ord fyller mig med värme och trygghet:

– Avslutningsvis vill jag säga, Ulrika: Jag älskar dig så, mitt barn, så mycket att du inte kan ana. Mitt liv är ditt liv och ditt liv är mitt liv. Vi är oskiljaktiga, du och jag, och ju mer vi arbetar tillsammans, desto mer kommer du att förstå det. Vår kärlek har alltid varit stark – starkare än en oxe kan dra sin egen tyngd – och den kommer att bli än starkare ju mer vi når varandra nu.

Jag känner hans enorma kärlek djupt in i min själ och svarar:

– Åh, far, tack för din evinnerliga kärlek. Jag älskar dig så, far. ❤️

Tack för mig, din skyddsängel Nikodemus, för alltid.

🌟 Mitt ljus är ditt ljus 🌟

Copyright