Otrygghet och dålig självkänsla

(Texten är från vår bok När änglarna tog vid)

OTRYGGHET

Där sitter jag återigen i mitt rum, ingen att prata med. Våldet har eskalerat och tryggheten är som bortblåst. I stället tar rädslan över!

– Varför blir det egentligen så, frågar jag min far (min skyddsängel)?

– Eftersom det är nu föräldrarnas inre börjar nå barnets inre. Det är oftast då vi börjar förneka.

Vi ska förklara:

Att växa upp i en dysfunktionell miljö skapar inte bara en känsla av att vara annorlunda och utanförskap, vi växer också upp i en otrygg miljö. Det vrids och det vänds hela tiden på dygnets klocka, och all oro över vad som eventuellt kommer härnäst skapar otrygghet. Därför utgör otrygghet en stor del i våra liv och följer oftast med oss även in i vuxenlivet, och ända fram tills vi tar itu med det.

Av den anledningen önskar vi nu lyfta fram två för oss sammankopplade begrepp som vi anser är av stor vikt att vi tar itu med, och i det här fallet talar vi om otrygghet och dålig självkänsla, Vi har valt att låta dem slå följe med varandra eftersom vi anser att den ena skapas utifrån den andre.

Ulrika inleder:

Jag sitter hopkrupen i sängen, rädd, och jag drömmer mig bort till en helt annan värld. Jag längtar efter ett varmt leende och en kärleksfull kram från någon som kan tala om för mig att allt kommer att bli bra. Någon som serverar nybakade kakor och en kopp varm choklad som jag kan doppa kakan i.

Drömmen gav mig en varm, härlig känsla, men som genast byttes ut mot en kall när jag vaknar till liv. Där den enda trygghet jag nådde då var den tiger som jag brukade krama hårt. Katinka hette hon. Eller när jag hade ljudboken på högsta volym (Peter och draken Eliot), för det var den som också tog mig in till en helt annan värld. En sagovärld till trots, men en sådan jag önskade att jag befann mig i just då.

Änglarna berättar:

Det du inte förstod som barn var att du själv försökte skapa den trygghet du behövde, med hjälp av gosedjur och ljudböcker, vilket naturligtvis är svårt för ett litet barn som inte förstår vad trygghet är. Barn som växer upp i en dysfunktionell miljö påverkas nämligen i högre grad än andra, därför tappar de sin trygghet. Ett litet barn som bevittnar våld har nämligen, som ovan, ingen famn att krypa in i. De har ingenstans att ta vägen. I stället nås du av osäkerhet och rädsla.

– Hur når vi trygghet, frågar jag änglarna?

– Genom att söka, och jobba på din personliga resa, Ulrika. Vi kan också hitta trygghet hos andra personer som kan skapa eller agera trygghet i våra liv, medan vi läker oss själva. Vilka de personerna är kan endast du känna in eller bestämma.

– Men om vi aldrig har känt trygghet, hur ska vi då veta hur det känns?

– Att nå en inre trygghet kommer du att känna, när du väl når den.

Exempel: Om du känner dig trygg hos en person är det oftast den du kan anförtro dig allt åt. En person som får dig att må bra, men framför allt någon som inger ett lugn, i ditt mående.

Finns det ingen inom din familj eller vänkrets som kan ge dig detta så vänd dig i stället till en sakkunnig i ämnet som kan hantera frågor som dessa som tillexempel en psykolog eller annan samtalsterapeut. Känn ingen skam i att du behöver hjälp. Det är fullt normalt och inget du ska skämmas över.

Själv fann jag min trygghet hos Marie. En person jag framför allt kände jag kunde lita på men också det hon sa och lärde mig. Jag visste att det hon sa var för mitt högsta bästa, och det var alltid upp till mig själv att utföra de övningar som hon gav mig. Jag kände mig trygg hos henne, därför vågade jag också anförtro mitt inre.

Således är det vårt råd, att du finner en trygg person i din omgivning som du litar på. För om du inte känner dig trygg, då spelar det egentligen ingen roll hur duktiga de är på att hjälpa, eller hur?

DÅLIG SJÄLVKÄNSLA

Änglarna berättar:

Varför går då otrygghet hand i hand med dålig självkänsla? Jo, om du som Ulrika har växt upp i en dysfunktionell miljö vet du säkert hur det känns att bli sårad. Antingen, som vi varit inne på tidigare, med ord eller att du blivit fysiskt slagen. Och de känslor som uppstår då, som säkert många av er känner igen, är det lätt att vi förvirrar runt oss i andras inre känslostormar, det vill säga deras inre, till varför de slår eller misshandlar dig psykiskt. Vi blir vad vi känner. Därför, om vi känner andras frustration blir vi också frustrerade, eftersom vi inte förstår.

Samma gäller med otrygghet. Om vi känner andras otrygghet då når vi också samma känsla. Alltså, om den personens otrygghet grundar sig i dålig självkänsla, exempelvis att inte stå upp för sig själv, då är det den känslan vi bär med oss i livet, eftersom det var det vi kände som barn.

Om grunden är ostadig då faller du oavsett hur stark din självkänsla är. Om din självkänsla känns svag spelar den stadiga grunden ingen roll, du står ändå och svajar.

– Hur når vi trygghet, frågar jag änglarna?

– För att nå trygghet, speciellt när vi gör en inre resa som denna, behöver vi först förbättra vår självkänsla, eftersom det oftast är den som leder oss till vem vi egentligen är, i vårt inre, i stället för den vi tror att vi är.

Exempel: Om ett barn utsätts för psykisk misshandel, genom att bli kallad hemska saker, då tappar barnet sin självkänsla. Att bli nedtryckt och petad på som barn påverkar alltså din självkänsla negativt. Får vi därefter varken stöd eller acceptans att få utvecklas till den vi är, blir det svårt att finna vem vi är. Det är så många av oss lever vidare så, utan att förstå vårt eget inre.

Det var så jag levde i många år, och jag förstod inte mitt eget inre. Därför förstår jag mycket väl hur svårt det är att nå en god självkänsla, speciellt när ens egna inre äkta känslor inte infinner sig. Där ligger de som en klagomur över hur vi ser ut och gör. De omgärdar oss med negativa kommentarer, vilket enbart får oss att känna oss mer och mer ynkliga än vi gjorde tidigare. Vi plågar oss själva med hemska kommentarer och läkningen för att nå ett bättre liv försvåras.

För den skull behöver vi avlägsna våra inre sårade känslor, så att de inte ligger kvar som en blockering för vårt eget välmående. Detta var något jag ständigt tampades med.

Hur du ser på dig själv har alltså med din egen självkänsla att göra. Kanske gör du som jag gjorde, när jag stod framför spegeln, ser dig själv genom dina föräldrars ögon? Kanske var det där vi tappade vår självkänsla, speciellt när du blev kallad både för det ena och det andra? Detta behöver vi bygga upp. Men hur gör vi det?

Änglarna berättar:

Det sker genom att du accepterar dig själv precis som den du är. Att du accepterar din kropp oavsett hur den ser ut är att nå en god självkänsla. För om du trycker ned och avskyr din kropp då påverkar det din självkänsla negativt. Och om du sen förnekar ditt inre då gräver du bara ned självkänslan ytterligare. Därför är det just ditt inre som behöver få komma upp på ytan, det som egentligen är du, det som du kan börja älska i stället för att förneka.

Det är just detta vi behöver lära oss, så att vi kan förstå vem vi är. För om vi förstår vem vi är då förstår vi också hur vi ska hitta självkänslan. Och om självkänslan ökar då ökar också tryggheten.

Således behöver vi först träna på att nå en bättre självkänsla, vilket kan göras på olika sätt, men den första läran vi önskar ge er i detta ämne är att återigen finna vem ni är. Hur gör vi då det? Jo, det gör vi genom att förstå vad som finns inom oss.

Exempel: Om du just nu inte har det mod som krävs för att möta din rädsla behöver du arbeta på det. Det vill säga du ökar självkänslan genom att öka ditt mod. Vad gör dig stark? Vad gör dig modig? Träna på det innan du möter din rädsla.

Här blandar vi även in lite självförtroende eftersom en god självkänsla även kan öka ditt självförtroende, eller tvärtom. Självförtroende handlar nämligen även om ”en stark tilltro på dig själv”, att du klarar av alla de hinder du möter. Därför är det en god början att träna på den.

Är du stark när du rider din häst? Utöka då din ritt med något du aldrig har provat tidigare, det vill säga utöka ditt mod i en miljö som du känner dig trygg i. Och allteftersom ditt mod ökar, och både självkänslan och självförtroendet återkommer, kan du möta det som är lite jobbigare. Och går det inte första gången bli inte ledsen för det. Prova igen, så ska du se att rädslan till slut släpper.

Det är nämligen viktigt att vi arbetar med vår rädsla och förbättrar vår självkänsla. För hur länge tror du kroppen orkar leva i en förtvivlad känsla? Hur länge orkar vi leva i dess förgångnas fotspår, utan att dess konsekvenser framhäver sin rätt och tar över våra liv? Det är nämligen det de gör till slut!

Förr eller senare kommer vårt förflutna komma i kapp oss, oavsett om vi vill det eller ej och oavsett om vi känner dess verkan eller ej. Och vi vet, det är smärtsamt att möta sitt förflutna. Det är smärtsamt att se sanningen i vitögat. Men det är inte heller så hemskt att du inte kan hantera det. Tar du det bara lugnt och tar ett steg i taget, och gärna tillsammans med en psykolog eller terapeut, då blir det inte så nattsvart som man kan tro.

Många är nämligen mästare på att måla upp en bild i förväg, hur vi tror att slutresultatet kommer att bli, eftersom det var så vi gjorde och lärde i barndomen. Därför vågar vi inte nudda vår sanning. Sanningen om oss själva och vem vi egentligen är. Målar vi då upp en inre bild att det blir svårt, ja, då blir det också svårt.

– Varför blir det egentligen så?

– Jo, för att det är du själv som skapar din inre oro, genom att du redan i förväg har tänkt ut hur du ska känna, långt innan du ens har hunnit känna efter eller har påbörjat en förändring. Det var ju så vi lärde och gjorde som barn.

Det är alltså rädslan som styr våra inre tankar, och låter vi då rädslan få styra våra handlingar blir det också svårt att genomgå en större förändring som denna. Om vi i stället låter förnuftet ta plats, så att den konkurrerar ut rädslan, då ökar också möjligheten till att vi klarar genomföra vår förändring. Det är nämligen detta som tar oss vidare. Att möta det som är svårt eftersom det är det som ökar självkänslan, vilket också ökar självförtroendet till nästa utmaning.

En annan del som kan öka din självkänsla är att visa dig sårbar. Men sårbarhet är inget som bara kommer av sig själv utan den måste övas fram. För det är inte lätt att försöka förstå sin sårbarhet om den aldrig har varit på ytan. Så, ett gott tecken på att du vet vem du är, är att våga visa sig sårbar.

Naturligtvis förstår vi om det är svårt att öppna upp sig inför andra människor, speciellt om vi aldrig har gjort det tidigare. Men det är också här skon klämmer, så att säga. Att vara ärlig mot sig själv och andra är ett första steg att öppna upp sig på.

När vi sen finner fler och fler delar om vem vi är, och utmanar allt fler svåra situationer, då ökar självkänslan automatiskt eftersom vi börjar förstå vår sanna natur. För det är svårt att öka sin självkänsla om vi inte först vet vem vi är. Och vem förstår egentligen en människa som förvirrar sig själv och andra. Vem kan hålla reda på vem som är vem, när det inte ens går att få rätsida på sitt eget liv.

Kort summering: Hur vi kan nå en bättre självkänsla.

• Bli medveten om din situation.
• Finn vem du är.
• Acceptera dig själv för den du är.
• Sluta förneka.
• Öka ditt mod, så att du kan möta din rädsla.
• Förstå och visa din inre sårbarhet.

Ulrika avslutar:

Vi har nu kort gått igenom barndomen, de konsekvenser och känslor som oftast följer med när vi växer upp i en dysfunktionell miljö. Nu ska vi in på en resa som egentligen utgör själva kärnan i denna bok, och det är att finna ditt sanna jag.

Hur gör vi då det? Hur finner vi ditt riktiga jag, inte ditt falska jag. Inte den som täckte över allt, den som levde i skräck och där du redan som 3-åring stängde av dina känslor. Det är nämligen detta vi behöver öppna upp igen.

För mig personligen tog det ganska lång tid innan jag fick svar på de frågor jag ställde, eftersom jag inte levde efter vad som var bra för mig utan vad som var bra för andra. Så, hur ska jag då veta vem jag är? Och hur ska jag veta vad självkänsla är? Hur ska jag veta vad som är bäst för mig eller hur viktig min medvetenhet är?

Såklart att jag inte kom vidare om jag endast levde för att överleva, och bara levde för andra. Såklart att jag fastnade i en ond spiral, eftersom jag då inte förstod min egen situation eller att den behövde förändras. Och hur kan jag då komma vidare, om jag inte ser att något är fel?

Av den anledningen behöver vi först förstå grunden till allt. Det var en grund, olika steg, som jag behövde gå igenom innan jag kunde möta mitt mörkaste inre, för att slutligen nå mitt sanna jag.

Copyright