Fortsättning….solen och läkningens år 2020

2020
En väg att gå
En inre läkning likaså

Hur ska vi då på bästa sätt kunna läka? När vi nu kommit in i solen och läkningens år, 2020.

Vi änglar ska nu på bästa sätt vi kan hjälpa er lite på traven, genom ett exempel på hur ni kan läka/växa. Ett smyckeskrin, en vacker ballerina likaså.

SMYCKESKRIN
Min far, min älskade skyddsängel berättar:
Tänk er ett smyckeskrin, ett gammal sådant med tillhörande dansande ballerina på sin plats, samt en medföljande nyckel.

Jag frågar:
– Men far vad har det med läkning att göra?
– Jo, Ulrika, du förstår, alla vet inte att de har kört fast i livet förrän vi börjar nå vårt inre. Först då, när vi nyckeln når, vårt inre likaså, kan vi bättre förstå hur vi kan förändra våra liv.
Men hur finner vi då den, kanske en del undrar?

1. Genom att leta efter den händelse, den nyckel, som i första hand stängde ditt inre!
Var det din barndom?
En tragedi?
En annan situation som påverkat dig negativt? Kanske din arbetsplats, en tidigare negativ relation?
Var ärlig! Fortsätt inte att förneka!

Många lever kvar i sin relation i tron att det ska vara så, eftersom vi varken har lärt eller förstått detta. När förståelsen ökar och du finner din nyckeln, dvs. grunden till dess uppkomst, först då kan vi fortsätta.
Att leva i fel relation ett tag ska vi inte endast se som en felaktighet. Det kan också vara en god lära likaså. Men att ta oss ur och lära utav den är av vikt för din fortsättning.
Detta var endast ett exempel.

2. När du nu har låst upp ditt smyckeskrin kanske du står där i förtvivlans sorg, eftersom det skrin du nu ser ned i är tomt och ballerinan som ska dansa så vackert står still. Blir du besviken? Kanske du redan nu förväntade dig en magisk kraft, förändring, förståelse?

För att bättre förstå behöver vi ta oss vidare.

3. Eftersom vi inte förstår vår situation samt dess uppkomst än eller varför vår ballerina inte dansar börjar vi nu istället fylla vårt skrin med vackra smycken. Och i vårt inre tror vi därför att vi har börjat läka, då vårt vackra glitter döljer vårt oförstånd. Vi trodde, genom att finna nyckeln till vårt inre, att vår väg nu var frilagd och genom vårt oförstånd att så inte har skett börjar vi istället fylla vårt skrin med det vi tror att vi behöver, för att må bra, dvs. materiella ting.

Vi behöver nu lyfta bort vår fasad, vårt oförstånd, alla smycken vi nu lagt dit.

4. Återigen är skrinet tomt men nu när dina smycken är borta ser du en spegel, strax ovanför din ballerina, som fortfarande står still. Du speglar dig. Du förstår fortfarande inte vad det är du ska göra. Du börjar vrida och vända på skrinets yttre delar, för att där kanske finna ett hemligt fack men med ett hopplöst resultat.

Istället skulle du ha fortsatt att spegla dig, vilket du inte har förstått än.

5. Du börjar nu leta inne i skrinet, efter ett hemligt fack, tillika en låda. Du finner en liten liten knapp, du trycker på den och vips kommer det ut en ny låda. OJ! Tänker du. Den såg jag inte innan.
Detta för att du tidigare täckte över ditt skrin med smycken och endast såg efter en yttre vägledning.
När du tog bort allt glitter och all föreställning om yttre förklaringar till ditt mående kunde du nu nå, finna din gömda låda. Du öppnar den men till din förvåning är även den lådan tom. Du blir återigen besviken och tänker: Men jag som sliter och vrider och vänder mig sönder och samman. Vad är det jag har missat?!! Jag ORKAR inte längre!

– Du behöver fortsätta din resa och lära dig att bättre förstå.

6. Återigen speglar du dig. Du ser nu en tjej, ett ansikte. En sorgsen tjej. En tjej som hela sitt liv endast har vandrat i andras fotspår och levt efter vad andra vill att du ska göra. Du börjar gråta. För en enda sekund såg du en sorg inom dig själv, en sorg du tidigare varken nått eller förstått.
En källa till ditt inre har således väckts till liv.
Det börjar nu plåga dig så enormt att du med all din kraft snabbt slänger igen locket. Och med snabba steg går du därifrån.

Du gråter och förstår inte att de tårar du fäller nu kommer läka dig från forntida dar.

7. Efter några dagar öppnar du åter ditt skrin. Än en gång ser du igenom skrinet, kanske det finns fler fack att nå? En hel karta lyckas du dra upp och en ny botten gör sig till känna. Inte såg du innan, att det även fanns ännu ett lager att tillgå. Men du såg den aldrig, för av sorg samt förtvivlan vågade du aldrig se efter, p.g.a. oförståndet, som plågade din själ.
Ännu en botten är nu funnen, tom, innehållslös. Precis som allt annat. Kanske är det så du känner nu? Lurad, moloken och den lilla förhoppning du för en sekund hade försvann lika fort som smör i solen. Än en gång tar din besvikelse över och raskt stänger du åter igen locket och nabbt går du därifrån. VARFÖR! Ska jag åter och åter igen öppna ett skrin som är tomt, det finns ändå ingenting där!!?

Men älskade du, svarar vi änglar dig då. Det finns ingenting där eftersom du inte vågar se efter!
Stanna kvar ett tag och försök nå, än en gång, vad det är som finns där. Vi ska hjälpa dig, precis så som vi gjorde med Ulrika, dvs. att bättre SE.

8. Återigen öppnar du ditt skrin. Kisar lite med ögonen, som om hela himlens stjärnor skulle bryta ut i sin fulla glans.
Det vi låter dig åter att SE är din egen spegelbild. Den som tidigare fick dig att brista ut i sorg. Det är den vägen du nu åter ska gå, när du åter in i ditt smyckeskrin ska nå. Inte runtom eller det yttre likaså. Ej heller ska du åter försöka täppa för, fylla igen med vackra materiella ting.
Du ska SE DIG!, din egen spegelbild.
Du ska väcka åter de känslor du en gång täppte igen, av oförstånd eftersom du tidigare inte förstod.
Fortsätt spegla ditt inre. Fortsätt låt känslorna få ta plats, komma ut från din djupa vrå, där de under många år har förseglat ditt inre. Ta en förståelse i taget, en känsla likaså. Öppna upp fler skrin, fler lådor, fler lönnfack och visa världen vem du är. Vem du i ditt inre äkta är.

9. Det är DÄR du når dig själv, ditt sårade inre. Det är efter detta du kan börja fylla ditt skrin igen, med allt du så önskar. Men vi kan lova dig att efterhand som du förstår din resa lite bättre, hur du nu ska börja se på dig själv och din situation, kommer du aldrig åter fylla ditt skrin med glittriga ting. Du kommer, under åren som kommer nu, fylla skrinet med det som läker istället. Kanske det är dina vänner, familj eller naturen som får dig att må bra igen. Kanske du behöver nå ensamhet ett tag. Kanske du börjar motionera eller hittar en ny hobby. Prova! Våga!
När du börjar SE dig och vad som är viktigt likaså kommer du bättre SE det lilla i ditt liv, det lilla du tidigare gick förbi. Den lilla blomman i din trädgård som varje år kämpar sig upp för att förgylla ditt liv.

KÄNN inåt vad det är du tycker om. KÄNN i ditt hjärta vad det är som får dig att åter le. Det är här inne du ska vara, i DITT inre, inte ute på drift vad andra gör eller säger likaså. För vem säger att de lever det bästa livet? De kanske inte heller känner sitt eget inre, de kanske också lägger på en fasad? Då följer du någon som inte heller vet vilken väg hon eller han ska gå!

Det är solens värmande läkning du behöver nu, för att orka förändra, så passa på och var ute i naturen, fyll på batteriet så att säga, när du känner att orken tryter.

Solen, naturen blir din inkomstkälla detta år, en berikad sådan.

Så här kan du nu fortsätta att fylla på ditt skrin, allteftersom din resa pågår, din läkning likaså.
Fyll det med allt som får dig att må bra, så ska du se att din ballerina snart återigen kommer både snurra och spela för dig, för framtida dar.

Fyll gärna åter ditt skrin med glitter och glamour, det är inte det som är våran poäng. Se bara till att du fyller ditt skrin med rätt saker och det som speglar ditt inre äkta jag och inte agerar fasad för ditt sårade inre. Dröm, res, glittra, sola dig i stjärnornas vackra glans men förstå ditt inre, innan du så gör.

Kramar till er alla och kalla på oss änglar när dagen känns svår och din läkning får sår. Vi flyger mellan himmel och jord och hör varenda ord. Vi fyller ditt hjärta med den kärlek du så väl behöver och står alltid vid din sida i vått och torrt.
Vi älskar eder alla!

Dina änglar i himlen så kär och Ulrika vår pennskrivande själ.
©

Lämna en kommentar