– Hur kan en högkänslighet uppstå?
Änglarna svarar:
– En högkänslighet uppstår oftast utifrån en händelse.
Vi lever med vår högkänslighet men vi förstår inte riktigt varifrån eller varför den har uppstått. En del vågar vi till och med påstå har en ”uppdiktad” högkänslighet, dvs. en anledning, en jakt efter en förklaring till sitt försämrade tillstånd. Som exempelvis en förklaring till sin utbrändhet. Som en förklaring till, av oförstånd, din sanna verklighet, dvs. den som egentligen ligger som grund till varför du är utbränd.
Det vi inte har förstånd i än, det söker vi efter. En förklaring till varför, eftersom vi inte förstår än hur allt har uppstått. Vi står i tomma intet och famlar efter en förklaring, utan att egentligen förstå att en genuin förklaring inte kommer förrän vi slutar att förneka. En förnekelse kan vara en omedveten handling, kanske en barndomslära, dvs. vi gör samt agerar utan att förstå varför vi agerar som vi gör. Vi gör som andra gör, för det var så vi lärde samt såg i barndomen.
Vi går med i olika grupper, på internet. Vi fångas med i andras livs historier och ser inte att:
”Vad andra gör kan påverka vårt mående, vår resa, negativt, eftersom vi då slutar att känna inåt, eftersom det var så vi lärt, dvs att lyssna efter andra”.
– Varför gör vi så?
– Eftersom vi inte förstår oss själva än. Vi letar efter en förklaring, till varför.
– Hur kan vi bättre lära och bättre förstå?
– Genom att förstå dig själv och ditt eget inre, inte andras. Sluta leta efter ”yttre” eller ”andras” förklaringar.
– Men är inte en högkänslighet en ”inre” förklaring?
– Till viss del men så länge du inte förstår ditt inre kan du aldrig lära vad som är dina känslor och vad som är andras och det är här det oftast felar för många, så att säga. Det vi inte vet om andra har vi svårt att förstå om oss själva. Så visst är det en inre förklaring men om du letar efter ett svar hos andra blir det en yttre.
Exempelvis:
Om andras historier är som min då borde väl jag också vara högkänslig, eller? Nej, så behöver det inte alls vara. En högkänslighet uppstår oftast utifrån en händelse. Något som har väckt din inre känslighet och kanske stängt av andra känslor. Detta innebär inte att du är högkänslig, för att du påverkats negativt av en traumatisk händelse. Du tror att du är eftersom du är på jakt efter en yttre förklaring, dvs att det är andras känslor du känner, för att slippa en egen inre, eftersom en inre oftast gör mer ont att beröra, än den yttre, för dem som exempelvis är utbrända.
Det vi istället behöver göra är att lyssna inåt oss själva, dvs. att nå din egen historia, ditt eget inre och sluta jämföra din historia med andra. Först då kan du nå ditt eget inre, för att där nå den genuina sanning till varför du exempelvis är utbränd.
Varför är du utbränd?
Varifrån kommer du?
Vad är din historia?
Du kanske inte är högkänslig, det kanske passar in i andras historier men inte din.
Om vi letar efter en felaktig diagnos blir vi också felaktigt diagnostiserade, utav oss själva. Om vi söker efter ett svar, utanför ramarna så att säga, då når du heller inte hela din sanning.
Att nå ditt eget inre, utan att nå eller lyssna efter andras historier, är att finna din sanning, din historia, inte andras. Om du är högkänslig och du vet det med största sannolikhet är en helt annan sak. Detta är ämnat för dem som fortsatt är vilsna i sin själ och letar efter yttre faktorer, yttre förklaringar, andras förklaringar, till varför en utbrändhet eller annat har uppstått.
Men, kanske en del frågar. Vad är det då jag känner, om jag inte är högkänslig?
Den frågan är ganska enkel att svara på, för oss.
Det du förnekar är det du känner, inte en högkänslighet, inte andras känslor.
Du tror att du är högkänslig eftersom du känner så mycket men att känna mycket behöver inte betyda att du är högkänslig. Det är dina egna känslor du känner, inte andras, trots att de är förnekade och ligger djupt inne i din vrå. Och att du just här och nu känner dem, är för att de är redo att bearbetas, att processas.
Vi människor äger också en stark förmåga att föreställa oss, dvs. vi föreställer oss hur det kan vara, kanske omedvetet. Och när vi har gjort det tillräckligt länge, då tror vi också så starkt på det att det till slut blir vår sanning. Detta uppkommer oftast då vi under en längre tid har letat efter en ”yttre” förklaring, eftersom det gjorde för ont att känna ”inåt”.
Så om du är osäker på din känslighet försök att bättre förstå dig själv och ditt inre. Börja om från början så att säga. Ta bort tanken om din högkänslighet och se vart du hamnar då, är vårt råd.
Kramar dina änglar i himlen så kär 🙏❤️🥰
När jag upptäckte min egen känslighet förstod jag världen, min omgivning, samt mig själv lite bättre, på ett helt annat sätt än tidigare. Jag förstod mina inre känslor bättre och jag förstod varför jag reagerade som jag gjorde, gentemot andra människor.
När min mediala sida tog fart fick jag ännu en grundplattform, grund förståelse, till mitt djupa inre, dvs. varför jag kunde nå så långt in i människors själ, längre än en känslighet kan nå.
En dörr till en ny värld öppnades upp, en inre likaså. Ett nytt tänk bildades, en yttre likaså. Till varför allt har varit som det har och varför jag hela tiden känner som jag gör. Att äntligen! få blomma ut och nå den riktiga världen, mitt riktiga jag. Den jag själv kan leva i, den där jag bestämmer över mitt liv och inte längre påverkas av hur andra väljer att leva sitt.
Jag ser rakt igenom din själ och detta kommer vi använda oss utav i framtiden, för att hjälpa, eftersom jag bättre förstår nu vad som är mina och vad som är andras känslor, smärtor, och det är här vi behöver vara, landa, för att bättre förstå oss själva.
Om vi letar efter en felaktig diagnos blir vi också felaktigt diagnostiserade, utav oss själva!
Kramar Ulrika ❤️🙏
©
Ulrika Skog 