Ödmjuk

(Vi har även gjort en video av den här texten, vilket finns att se på vår Youtube kanal ”The New Earth Science”. Den är på engelska)

Jag sitter vid en sjö, inte långt ifrån där jag bor. Jag lyssnar på meditationsmusik, och jag låter både mina tankar och vattnet få nudda min inre själ. Jag känner en stor ödmjukhet, i form av vad livet har givit mig. Att få känna livet i mina ådror igen. Att nå tillbaka till den ursprungskälla vi en gång skapades från. Den kärlek, den vackra och betydelsefulla ödmjukhet som vi alla föds med.

Att känna ödmjukhet är för mig att få sitta här vid stranden och nå inre frid. Det som är äkta, det som är värdefullt. Inte hur många skor du har din garderob. Att livet inte ska handla om dyra bilar eller nyköpta materiella ting. För när allt kommer omkring, när din hälsa svajar, har allt det där ”ytliga” ändå ingen betydelse. Det är endast ting du kanske fick lära dig som barn, att om alla andra har då behöver du också ha för att bli lycklig.

Men jag har lärt nu, genom den enormt hårda resa som jag har gjort tillsammans med mina vänner i andevärlden, att bejaka livet på ett helt annat sätt än jag gjort tidigare. Vilket har berikat mitt liv på så många sätt som jag aldrig trodde var möjlig. Att få känna tacksamhet, att jag faktiskt har en skog att vandra i och där nå den ensamhet jag behöver nå ibland, för att finna fler nedgrävda delar i min själ.

Jag sitter här vid strandkanten och låter vågorna nudda min kropp. Jag blir blöt. Hela underdelen av min kropp är nu täckt med små sandkorn. De klistra sig fast. Jag reser mig upp och går ut i vattnet. Jag går ut en bit, och när jag inte längre når botten börjar jag simma. Ut i sjön. Ut i det vatten som tvättar rent både min själsliga och fysiska kropp.

Jag nås av ett kraftigt energiflöde och den fyller hela mitt inre med ny energi. Där ligger jag…..helt still….flyter. Med både armar och ben utsträckta, som en snöängel. Och jag låter moder jords vatten få städa rent min inre och yttre vrå. Tankarna vilar. Jag ler. För jag har äntligen funnit det lugnt som jag är här för att finna, och jag tackar vår älskade moder jord för den fina stund vi fick tillsammans.

Jag simmar tillbaka och går upp mot stranden. Jag klär på mig. Nystädad går jag tillbaka till bilen. Bilen som genast slungar mig in till den materiella världen igen. Den vi lever i nu. Plötsligt nås jag en motsägelsefull känsla. Jag börjar må illa. För bilen kan aldrig ge mig den inre glädje, den inre renhet jag nyligen fick, den jag upplevde tillsammans med moder jord. För det spelar ingen roll hur dyr eller fin bil du har. Vi kan aldrig nå samma äkta känsla i en bil.

För om jag ska nå inre frid igen är det till skogen, till stranden, i vattnet jag behöver vandra. Där kan jag leka och vila ut i moder jords värme och kärlek. För ingenstans kan vi finna glädje och frid på samma sätt……..som här. Inga saker kan få din själ att nå ut och skrika ut din inre äkta glädje…….som här.

För allt materiellt är egentligen bara en illusion. En tro, att vi behöver yttre saker för att nå inre glädje. En tro, att vi kan nå inre lycka genom det yttre. Men livet fungerar inte så. För den inre glädje som jag kände nyligen i vattnet kan ingen ”sak” konkurrera ut.

Lär dig att lyssna efter moder jords hjärtslag. För det är där framtiden ligger. Det är där vi kommer finna vila, det är där vi finner ro och det är där hela mänskligheten kommer att förenas en dag. Förenas, för att bevara det vi har. Förenas, för att tillsammans skapa nytt. Inte från ett egoistiskt perspektiv, utan från vårt hjärtas rum, från jordens rum.

Känn hur moder jords hjärta slår……

Ka…dung

Ka…dung

Hör henne. Lyssna efter dess toner de utgör, när vattnet sakta rinner ner eller när vinden sveper förbi våra träd, där löven ger vika för den vinter som snart kommer. Kommer, går och skifta, för årstider gör så, dvs. de är föränderliga, såsom sig bör. Såsom människan också sig bör. Bör se. Bör lyssna efter våra allas hjärtan. Moder jords hjärta likaså.

Ka….dung

Ka….dung

Först då finner vi lösningar på dagens miljöproblem, hållbara sådana, inga tillfälliga. Först då kan människan äntligen börja leva i tacksamhet igen, utan ett ego och utan en materiell värld som styr vem du ska vara eller hur du ska må i ditt inre.

Tack, älskade moder jord, min fina vän. Nu är min själ ren igen, och jag kan fortsätta min färd. Den vi gör tillsammans, du och jag.

© (Copyright)