DEL 1. Mitt möte med Mirjam, en trädälva. Varför har det varit så varmt de senaste åren?

(Vi har även gjort en video av den här texten, vilket finns att se på vår Youtube kanal ”The New Earth Science”. Sitter samman med texten nedan. Den är på engelska).

Här sitter jag i min meditativa hörna. Själens ljus omsluter hela mig, och i mitt inre hör och känner jag en annan närvaro. Jag tittar upp och framför mig sitter en annan själ som lyser högt med sitt ljus. Hon omsluter hela mitt jag, tar tag i mig och vill att jag följer henne. Hon tar mig i sin hand, jag reser mig upp och tillsammans går vi iväg.

Vi kommer fram till en stor port, nästan som Sankte Pers men utan allt guldbestyr. En stor vit port, helig i sitt slag, och den öppnar sig när Mirjam går fram. En man kommer gåendes, det är min skyddsängel, min far Nikodemus. Han ler stort med sitt stora, mörka skägg och vi ler åt varandra i detta fina möte.

– Jag har väntat på dig, säger min far, och ler.

Han tackar Mirjam för att hon tog hand om mig, och Miriam går iväg och ensamma står vi kvar i ljuset, i kärleken, att vi alltid har varandra, min far och jag. Vi öppnar upp en stor grind och gemensamt träder in i ett tempel. Ett heligt tempel, säger min far. Det var här Gud skapade dig, säger han, och ler vackert som bara han kan göra.

– Oh, jag kände mig så hemma men förstod först inte varför. Tack, min far, för att du alltid står vid min sida, säger jag, och vi ler åt varandra när vi tillsammans minst denna fina dag när min själ skapades.

– Detta ska du sprida, säger han, och tar ut sina händer, ger mig en så stor kraft att hela mitt inre skälver. Denna kraft är skapt enbart till dig, min flicka, så att du orkar vandra på jorden och möta de hinder som vi behöver gå igenom tillsammans, så att våra själar kan växa.

– Men Mirjam då, frågar jag. Hur kom hon hit?

– Hon kom hit för att bistå dig när du reser tillbaka till jorden. Hon blir som din ledsagare och är henne du kommer att tillkalla i dina drömmar. Du kommer inte att minnas henne i din ungdom men allteftersom kommer vi att återuppväcka era möten som ni båda har tillsammans, eftersom det är av vikt att vi kan förvalta hennes enorma trädkunskaper till jorden. Därför behöver ni samarbeta, min flicka.

– Oh, jag förstår, tack far. Jag ska ta kalla på henne i mina drömmar och besegla den stora kärlek som vi har till varandra.

– Tack, mitt barn, vi har redan påfört oss massor av kunskaper om träden på jorden när din tid kommer, Ulrika, men mycket av de kunskaperna speglar inte moder jords. Därav behöver vi förnya världen och berätta hur viktiga träden verkligen är, och det är här Mirjam kommer in. Hon har länge samverkat med moder jord i detta och är nu redo att förmedla sina enorma kunskaper vidare till er på jorden.

Hon är en trädälva och har levt tillsammans med oss i vårt rike under en lång tid, så ni är båda mycket goda vänner. Så träden blir kallade till dig när tiden är rätt och du ska då förmedla ut de kunskaper som Mirjam förmedlar.

Tack för nu, Nikodemus och Mirjam.

© Copyright

Varför har det varit så varmt de senaste åren? Vad händer med moder jord? Änglarna och Mirjam förklarar.

DEL 1

Mirjam och jag samtalar.

Här sitter jag i mitt träd. Rötterna tar tag i min själ. Jag känner hur de omsluter hela mig med sin kärlek. Mirjam kommer upp. Vi samtalar och hon berättar för mig om tiden när vi tillsammans studerade trädens konstruktion, för att vi ska kunna delge information till vår planet, jorden.

– Ulrika, trädets konstruktion är inte helt som ni har fått lära er. Bladverken fungerar mer utåtriktat än ni har kunskap i, säger Mirjam.

Hon ler och tittar så varsamt och kärleksfullt mot mig. Hon ser igenom hela mitt inre, min själ, men jag känner mig inte obekväm. Hennes hår, guldfärgat för stunden, skiner så vackert. Och hon svävar runt i sin kraft här i andevärlden, och lär ut om de trädkunskaper hon har.

– Jag vill gärna delge mer information, Ulrika, om hur träden kom till från allra första början. Då kanske ni bättre förstår den konstruktion och dess innehåll. För de är från början inte konstruerade för att stå och se vackra ut. Att trädens tid trädde i kraft när den gjorde har en helt annan betydelse och historia.

– Hur, och varför kommer det sig att träden trädde in, frågar jag?

– Jo, för att träden skulle kunna träda fram behövde moder jord ha utvecklats så pass mycket att hon kunde börja ”förverka” den kraft som hon skapade på insidan. Den hon omvandlat, innan hon sänder ut sin energi till rötterna, som sedan förverkar kraften vidare upp till er.

Men innan så kunde ske behövde hon först har byggt upp en egen kropp, där allt samverkar. För utan berg eller annat skulle inte träden överleva, eftersom alla behöver varandra, för att stå starka.

För du förstår, Ulrika, utan den inre kraft som moder jord har konstruerar i sitt inre skulle inget kunna leva här på jorden, inte så som det ser ut och gör idag. Det finns andra planeter som inte har det inre som moder jord har, men då påför de sig sin kraft på ett helt annat sätt. Så moder jord skapade sin kropp, och utav det kunde hon sedan bruka sina element, träd berg med mera som ”transportörer”.

Se det som era fötter. De transporterar er framåt, men det är blodomloppet som sätter allt i rörelse, och kraften samverkar med alla inre organ. Men även den kraft som finns att belysa på utsidan.

Jag ser mig omkring. Mirjam visar en bild hur stark moder jord var en gång i tiden. Hur allt samverkade i sin fulla kraft, i sin perfekta skapelse. En tid, ett vackert energiflöde, innan människan började avverka. Dagen då moder jords inre kraft, med hjälp av universum, fick omstruktureras, för att hon skulle orka fortsätta sin resa.

Men kroppen blev allt svagare, dess mer träd som människan fällde, Ulrika. Hennes inre kraft kunde inte längre hålla emot, och därav hittade kraften andra vägar att gå.

MEDITATION

Änglarna berättar:

Hur kommer det sig då att kraften behövde andra vägar att gå? Hur kan vi då förstå varför allt sker? Och hur kan vi förändra vårt sätt att leva på om vi inte först förstår hur moder jord fungerar? Därför, och för att kunna förklara det, ska vi nu in till den meditation som vi gjorde tillsammans med Ulrika. Den som tog oss djupt in till moder jords inre kärna.

Ulrika berättar:

Jag sitter ute i min trädgård. Jag lutar mig mot ett träd, och jag sluter mina ögon. Stillsam musik når mitt inre. Jag lyssnar på havsmusik med delfiner i bakgrunden.

Jag står på en strand. Jag är ensam, och jag tittar ut mot ett vackert hav. Jag simmar ut, ganska långt ut. Jag möter många delfiner men det är speciellt en som fångar mitt intresse. Jag väljer att följa honom. Jag tar tag i fenan och genast dyker vi ner, djupt ner mot havets mörka botten.

Jag åker ner i en tunnel. Vi passerar havsbotten, och vi fortsätter ned mot moder jords kärna. Lager på lager av jord, magma, jord, berg och allt som hör vår planet till åker jag förbi. Som ett stuprör som aldrig tar slut, och jag nås av en känsla att moder jords livskraft håller på att ta slut. Hennes inre jordskorpa ser ganska dyster ut nu. Därför behöver hennes inre kärna få läka, få frodas och få tillbaka sin inre kraft igen.

Vi simmar runt och delfinen visar mig hur det såg ut en gång i tiden i moder jords kärna. Vi dyker ned i tunnlar och kommer ut på andra sidan. Flertalet tunnlar finns att beskåda i moder jords inre. Sjöar med vatten, vatten som har funnits med ända sedan tidernas begynnelse. Jag ser grönområden, dock litet till ytan men där fanns grönområden. Det finns fortfarande en del vatten och grönområden kvar men hennes inre har börjat försvagas, säger hon.

Änglarna är med och de berättar vidare att det fanns tillräckligt med syre då så att växtlighet kunde råda. De berättar också om den cell som fanns i vattnet när allt började. Det var härifrån, säger de, som vår allra första cell kom upp, upp från jordens inre vrå. Och det var också så allt började när vår planet förändrades, från att vara en icke beboelig planet till den natur och de träd vi har idag.

Jag stannar kvar, och jag ser djupt in i moder jords kärna. Hennes röd/gula kärna som lyser så starkt, och det är därifrån som all energi kommer. Jag ser färgen gul. Kanske moder jord vill säga mig något? Jag förknippar den med hennes livskraft, och jag nås av en enorm känsla, en stor sorg. En sorg växer fram inom mig och plötsligt börjar jag att gråta.

Tårarna rinner sakta ned för min kind, och jag förstår nu varför färgen gul visades för mig i min inre djupa vrå. Den symboliserar nämligen den livskraft som moder jord försöker förmedla ut. Men för varje träd vi fäller dess mer livskraft förlorar hon. Ett tydligt budskap att nå. Ett budskap att förmedla ut. Att människan ska lära sig vad vi är orsak till både på insidan och utsidan.

Allt avslutas med att moder jord visar mig en sol. En stor sådan, hon placerar den i mitt gula chakra. Då förstod jag vad hon menade med färgen gul. Solen kommer hjälpa henne att läka så att hon kan få tillbaka sin livskraft. Därför blir solen av vikt, som en hjälp att läka och reparera de skador som människan har orsakat henne. Det blir en lång process, säger hon, men som kommer att fullbordas till sin fullskallighet.

Men för att hon ska kunna göra det måste människan börja samarbeta nu, och hjälpa henne under den tid som kommer. Därför gav hon mig även en stark känsla av gemenskap. Att hon just här och nu försöker nå min själ, för att jag ska förmedla vidare att vi kan hjälpa henne, tillsammans!

Jag kommer tillbaka från min meditation.

Fortsättning följer…

© Copyright